Nu förstår jag ingenting!

Dagen efter detvåriga glädjebudskapet om att foreca äntligen justerat temperaturskalan så att -20 fallit bort till förmån för + 20, kom en kniv i ryggen. Nu är minus 20 tillbaka och inte nog med det, minus 25 har på något sätt blivit relevant!


VARFÖR! Jag förstår helt enkelt inte.

Vilken effekt vill de ha med detta dåraktiga beslut.

"Se så kallt det kan vara men inte är"?

"Vi lurar dig att tro att det är varmt eftersom det ser ut som om det snart e så varmt att det inte en går att mäta värmen längre"?

"Trodde du att det håller på att bli vår? Du skulle bara veta! Vi är tvugna att justera skalan med tanke på inkommande istid"

Jag vet inte. Jag har finner inte fler ord...

PS. För er som tycker att mitt liv verkar innehållslöst och att jag borde ägna mig åt viktigare saker än att störa mig på forecas hemsida, så kan jag informera er om att jag för tillfället är en mycket upptagen kvinna...

Nu ska jag gå och äta kräm. DS.

So long minus 20. Välkommen plus 20!

Snön smälter, blommor tränger upp ur jord och asfalt och idag kom ännu ett vackert vårtecken, denna gång från Forecas hemsida. Temperaturen stiger och därmed har de blivit tvungna att höja skalan på plussidan vilket ledde till att +20 gjort entré och -20 fått packa sitt pick och pack för den här gången. Tack och hej!



Nu är det inte långt kvar till + 25.

/Madde

Borttrollade tandtroll

Igår tog jag då slutligen mod till mig och ringde tandläkaren för att boka en tid. Bättre att göra det nu innan munnen ruttnar bort kändes det som. Tröstade mig med att de antagligen har en mycket lång väntetid så det kommer nog att dröja innan det blir dags på riktigt.

När jag får prata med den trevliga receptionisten och hon frågar när jag har möjlighet att komma så säger jag att jag är ganska flexibel för jag är studerande. Mest för att verka tillmötesgående.

"Vi har en tid imorgon klockan 9 kan du komma då?"

Oj, imorgon? Redan?! En snabb titt i schemat visar att jag faktiskt kan komma då. Det krockar inte ens med den enda obligatoriska föreläsningen på hela veckan. Skit också.

"Jaa, då är du välkommen till oss imorgon då"

Imorse åkte jag iväg efter att satt dubbelt så lång tid på att borsta tänderna som på att sminka mig. Minuterna innan själva besöket kändes det som om jag hade en puls på 180. Det var inte själva undersökningen som skrämde mig utan snarare vad undersökningen skulle visa. Föreställde mig hur tandläkaren faller av stolen i chock över hur många hål jag har.

"Kära barn, vad har du gjort?! Äger du ingen tandborste!? Det blir minsann löständer hädanefter"

Typ så...

"Madelen varsågod"

Jag går iväg mot min dom iklädd blåa skoskydd (måste ju göra allt för att komma på god fot med tandpersonalen).

Jag sätter mig till rätta i stolen och de stora strålkastarna riktas först mot ögonen sen mot munnen. Och så börja tandläkarspråket som man så väl känner igen men aldrig minns vad som egentligen sagts:


"Ett till åtta, predukativ tandalius. Tre-fem, sju-tolv, non kordinoll toll."

Känner en golfboll stor klump av oro i halsen som inte blir bättre av att försöka svälja med öppen mun. Slutligen kommer översättningen.

"Jag är tvungen att göra dig besviken. Du har inga hål. Inget karies över huvudtaget. Visdomständerna föreslår jag att du funderar på att ta bort men i övrigt ser det jätte bra ut. Fortsätt med det du gjort hittills."

What?! Plötsligt blev det här ett mycket trevligt inslag i denna annars motiga och blåsiga dag. Vi tittade tillsammans på röntgenbilder och jag fick en dos tandkunskap på köpet med lite goda tips.

Och i och med att jag inte ens hade tandsten som behövde putsas bort så kostade undersökningen ingenting.

Bonus!

/Madde

Vårig våffeltisdag

Igår skrev jag min allra sista tenta inom Kostvetenskap, förutsatt att jag blir godkänd det vill säga. Nu är det bara slutarbetet kvar och sen kan jag titulera mig Kostvetare till sommaren. Men innan vi börjar med slutarbetet var vi fyra tjejer som ville fira att tentan var över, att våren var på kommande och att framtiden ligger vid våra fötter. Och så här inför våffeldagen och vårdagjämningen finns det väl inget bättre sätt att fira våren på än med våfflor?

Helena hade med sig ett fint och stort våffeljärn från Dalarna och vi bestämde oss för att göra både frasvåfflor och belgiska våfflor. Först ut frasvåfflorna som blev super frasiga (surprise) och goda.

Till dem åt vi salta tillbehör. Avokado, kräftstjärtar,
rödlök, kaviar och crème fraiche.

Och ni kan gissa att det var gott efter tre timmars statistik räknande.

Näst ut var de belgiska våfflorna. Det som skilde smeten från frasvåfflorna var att man använde jäst och både mjölk och mineralvatten. Dessutom gick det åt dubbelt så mycket ägg. Äggulorna vispades direkt ner i smeten och äggvitorna vispades till hårt skum innan de vändes ner i smeten. Sen ska smeten jäsa till dubbel storlek och innan man gräddar häller man i smält smör. Så var i alla fall det recept som vi gjorde och eftersom ingen av oss gjort belgiska våfflor innan så var det mycket spännande att se hur det blev.

Smeten blev i alla fall VÄLDIGT fluffig och lätt.

Och våfflorna blev väldigt lätta och frasiga


VÄLDIGT lätta och frasiga! De behöll formen bra så om du tycker
att dina våfflorna blir sega och tråkiga kan du testa göra belgiska.
Det gick dessutom mycket snabbare att grädda dem
så vi fick ligga i för att hänga med

Efter salt kommer givetvis sött och den här omgången våfflor
serverades med hallon, blåbär och jordgubbssylt plus grädde eller glass,
eller allt på samma gång.

Det hade hunnit bli lite mörkt ute så bilden blev inte så
bra men jag kan intyga om att det var gott

Jag kan också intyga att jag åt så mycket våfflor till lunch
att det inte blev någon middag den dagen.

Jag tror nästan jag har lite våffel hangover idag....

Om ni vill testa göra belgiska våfflor så följde vi det här receptet. Men jag tror att jag tänker testa den här varianten nästa gång utan mineralvatten och jäst som inte verkar så omständig.

Måste bara hitta ett våffeljärn först.

/Madde

Solig snuvig dag i Uppsala

Idag vaknade vi till en solig dag i Uppsala. Nysnön var bländande vit och helt fantastiskt vacker.

Jag är förkyld och det är förfärligt synd om mig. Det värker i ryggen, nacken och huvudet och på mornarna sitter det en tistel i halsen så att jag varken vågar svälja eller frambringa några läten.

Vädret kunde vi ju i alla fall inte låta gå till spillo så efter lite ordväxling kom vi fram till att vi skulle gå ut på åkern och äta frukost i solen. Det var en helt fantastisk idé. Kan verkligen rekommenderas till alla som har fint väder och en åker.


/Henkke

Ps. Nu ska vi äta hängmörad ryggbiff av nöt med hasselbackspotatis, ädelostsås och rödvin. Man får verkligen anstränga sig för att tycka synd om sig själv. Ds.

Bortglömd glädje

När jag fyllde år fick jag en present på posten från mina svärföräldrar. I det vita kuvertet hittade jag recept rivna ur veckotidningen som svärmor prenumerar på. Själv är de mest intresserade av korsorden och eftersom de vet att jag gillar receptbilagorna så fick det bli en fin present.

Förutom recepten följde en liten "bunt" pengar med.


Henkke ville att vi direkt skulle sätta dem i plånboken för att kunna använda dem nästa gång vi handlade. Men jag ville använda dem till något speciellt. Jag ville inte beblanda dessa speciella pengar med vanliga dödliga pengar som slutligen försvinner i toapapper eller annat visserligen nödvändigt men oförskämt tråkigt.

Jag lade pengarna i min praktiska men om något oorganiserade receptmapp.

"Men tänk om vi glömmer bort pengarna. Då blir de ju inte använda till någonting alls" sa Henkke

Jag kontrade med att "Det gör vi inte, och gör vi det så får det väl bli en trevlig överraskning den dag vi hittar dem"

Det här var alltså när jag fyllde år... för ett och ett halvt år sen.

Men jag har inte glömt bort pengarna. Jag har sett dem nu som då när jag tittat i min receptmapp och tänkt att en dag så ska de användas till nåt bra.

I helgen ska det ske. Inte för att vi ska fira något speciellt. Men det är dags nu. Dags att se till att pengarna kommer till den användning de var tänkta: för att vi ska få en trevlig matstund mitt i allt annat härligt. Livet.

/Madde

P.S.

Till mitt försvar angående förra inlägget så ser köket bara ut sådär när jag bakar bröd, rostar mysli, mixar pesto och gör ett storkok på samma gång, och min diskmaskin (Henkke) inte hänger med i mitt tempo.

Det är väl inte mitt fel... Eller?

D.S

När kossan är borta står båset tomt!

Jag tänkte berätta lite om tjejen på bilden.

Madde har ju varit borta över helgen för att hälsa på en kompis i Helsingfors. Jag funderade inte särskilt mycket när hon sa att hon skulle vara borta i fyra dagar. Ärligt sagt kan jag inte komma ihåg när vi senast sov på olika håll så jag har ju liksom inte haft Maddebrist på en tid. Det händer till och med att jag stör mig lite på hennes vanor ibland.

"När kossan är borta står båset tomt" säger ju Lennart i "En fyra för tre" och det får man väl hålla med om. Lennart åt väl också kåldolmar med varm oboj för att trösta sig när Margareta hade rest sin väg. Tyvärr hittade jag inte klippet för att visa er.

Som tur är har jag inte sjunkit till Lennarts nivå under helgen men måste nog erkänna att livet inte är värt att leva om man inte får ha tjejen på bilden med sig. Jag satt på kaffe med min jobbkompis Markus i helgen och han undrade om jag inte var lite ung när jag gifte mig? Det ledde naturligtvis till frågan om hur man kan veta att man hittat rätt tjej?

När Madde var borta tog promenaden till gymmet fyra gånger längre än vanligt, när jag vaknade på morgonen fanns det ingen att hålla om och önska god morgon. Det fanns ingen orsak att diska eller laga mat och när jag öppnade dörren till vårt hem kändes det inte som hemma.

Livet blev helt enkelt alldeles tomt.

Som tur är kom hon tillbaka och jag fick berätta att jag saknat henne. Nu är det som vanligt igen och vad är väl bättre än det?

/Henrik

Chokladens list

Henkke öppnar skafferiet och upptäcker att det ligger två chokladplattor i min baklåda.

H: Ska vi ta en bit choklad.
M: Nej, dom där får endast användas till bakning.
H: Men vi kan väl bara ta en?
M: Nej! Öppnar vi den så kommer jag att ta en bit nu som då och till sist så finns det snart inget att baka med.
H: Okej då.

Några dagar senare

M: Ska vi ta en bit choklad
H: Har vi?
M: Jaa, den där bakchokladen du vet.
H: Jag trodde den bara var till för att bakas med.
M: Joo visst men jag har tänkt på en sak. Om jag bakar på den så blir det antagligen nånting ännu mer ohälsosamt och oemotståndligt som vi sen är tvungna att äta upp. Bättre att bara ta en chokladbit nu istället.
H: Det e ju sant. Hit med chokladen.

Några dagar senare

M: Ska vi ta en chokladbit
H: Hmm... den var inte så värst god att äta bara så där.
M: Nää den var ju inte det. Jag kanske borde baka på den istället...

Det hela slutade med att jag fick göra chokladen godare genom att göra chokladpraliner av den istället och sen gav vi bort dem i present. Så här blev resultatet i alla fall.

Blåbärstryffel doppad i mörk choklad

Det blev en rätt så fin present

Hoppas den uppskattades också

Nu åker jag iväg till Helsingfors över helgen så det blir inga H&M dialoger på en stund. Kanske Henkke rent av lyckas komma med ett inlägg under tiden.

Den som lever får se.

Trevlig helg från mig!
/Madde

Sockerutbyte

Jag kom på en lysande idé för att slippa lite av semlorna som bakades i helgen och därmed också slippa sockret som vi försöker trappa ner på här. Jag skickade ett meddelande till kära HC ifall hon kunde tänka sig att ta emot några bullar. Hon var inte särskilt svårövertalad.

När vi träffades för en maraton studiedag med statistik och kostundersöningsmetodik överlämnade jag glatt hälften av min semlesats. Skönt!

HC tog snällt emot semlorna men så började hon gräva i sin ryggsäck.

"Vad roligt för när jag fick ditt meddelande hade jag precis gjort klar den här åt dig" säger hon och överlämnar den här ybersöta plåtburken åt mig.

När jag lyfter på locket möts jag av en bekant doft av bittermandel och apelsin.
Hela burken var fylld av härliga Italienska kärlekskakor.

"Jaa, vi försöker att inte äta så mycket sött inne i veckan
och de här är för farliga att ha hemma" säger HC.

Hmmm... jag var tydligen inte ensam om min lysande ge-bort idé.

Som sagt var måndagen en mycket lång studiedag så innan jag och HC
var hemma hade nog båda våra söta gömmor minskat lite grann.
Dit försvann den sockerfria starten på veckan.

Innan kvällen var slut hade jag och Henkke nästan gjort slut på burken.

Vill ni göra HCs Italienska kärlekskakor hittar ni receptet här.

Men kom inte och säg att ni inte blev varnade!

Har inte burken ett lås med sifferkombination som dessutom är låst i en annan burk där nyckeln till låset är gömd bakom toalettstolen, så kommer ni inte att kunna hålla er.

Så det så...

Fasslassbullona och hamburgersemlor

Ingen helg utan bakning och i det här fallet semlebakning. Jag har efter tre år i Sverige lärt mig att använda ordet semla på infödingarnas sätt. Det rätta sättet för mig är naturligtvis "fastlagsbulle" eller mer dialektkorrekt "fasslassbullo":)

En semla i min och mina finlandssvenska landsmäns mening är en fralla i olika varianter. Morotssemlor, rågsemlor, grahamssemlor, ost-och skinksemlor med mera. Det är en skillnad jag var medveten om innan jag flyttade till Sverige men det var också en skillnad jag hade svårt att ta till mig.

Jag minns ännu första tentan i näringslära som jag skrev första terminen. I tentan skulle man beskriva vilka enzymer som är med och bryter ner en semla. I och med att jag var nyinflyttad var semla fortfarande bröd i min hjärna och jag minns hur jag ingående beskrev en fullkornssemla med linfrön i tentasvaret. Det blev en stor fet nolla på det svaret. Mer om det kan ni läsa i ett inlägg från 2008.

Jag skulle bara göra en liten sats semlor för att inte jag och Henkke skulle behöva äta semlor i all oändlighet. Men en liten sats blev ändå 24 små semlor.

De blev rätt så fina efter gräddning

Det var jätte roligt att baka semlorna, men vad ska vi nu göra med alla semlor.

Vi har till dagsdatum lyckats äta 5 semlor tillsammans.
Så det finns en hel del kvar.

Efteråt konstaterade jag att jag inte riktigt vet om jag tycker
så värst mycket om semlor...egentligen. Typiskt...

Däremot var hambugersemlorna som vi åt på kvällen fenomenalt goda. Semlorna var fyllda med goda färsbiffar med citron, senap, ketchup, rödlök, turkisk yoghurt, pesto och ruccola. Låter det som en bra semlefyllning för er svenskar?

Jag tror jag ska hålla mig till brödbakning framöver

Trevlig Fettisdag åt er alla och blir ni sugna på en fasslassbullo eller två är det bara att komma förbi!

/Madde

En roadtrip i Maddes experimentella hjärna

Henkke frågar ofta "Hur kom du på det här receptet" när jag kommer med något nytt på tallriken, både när det e bra och dåligt. Jag följer sällan recept till punkt och pricka och på så sätt uppkommer antingen nya smakliga kreationer eller äta-det-för att-inte-kasta-det mat.

Låt mig försöka ge er en guidad rundtur i hur min hjärna kan fungera, eller i det här fallet inte fungera, när jag experimenterar med recept.

Exempel: Banankaka med valnötsströssel.
Jag surfade runt på bloggar en dag och hittade ett mysigt recept på Banana Bread och eftersom jag gillar banankaka i största allmänhet så ville jag se hur de gjorde i det här receptet.

Inspirationen jag tog med mig från receptet var att rosta bananerna i ugnen pga att de inte var tillräckligt mogna samt att göra ett valnötsströssel ovanpå kakan. Det såg bara för gott ut! Däremot hade jag ett bättre grundrecept själv tänkte jag så jag använde det istället. Hemligheten: mer smör!. Men hur som helst, jag började på...

Bananerna rostades i ugnen för att få dem riktigt söta och goda.

Sen gjorde jag smeten enligt mitt eget grundrecept med mycket smör.

Men så kom första problemet: Jag hade en löstagbar form med mönster i botten och skulle därför svänga kakan upp och ner när den var färdiggräddad. Hur skulle jag då få strösslet ovanpå? Kanske jag kan lägga stösslet längst ner då? Men tänk om det bränns... Jag bestämde mig i alla fall att lägga först lite smet och sen lägga på ett laget med strössel.

Problem nummer två: Jag hade inga valnötter till valnötsströsslet...
Jahapp, då bakar vi banankaka med mandelströssel istället.

Fyllde på med resten av smeten och sen in i ugnen. Tänkte för mig själv:
"Lite pinsamt om jag skulle ha glömt strösslet, det var ju det som var hela grejen liksom."

Efter att jag lagt kakan i ugnen och pratat lite med Henkke som satt vid köksbordet, sneglade jag över på bakbordet och upptäckte problem nummer 3:

SMÖRET!

Hur kunde jag glömma smöret! Det var ju därför jag valde mitt eget recept!
Hur dum får man vara på en ordinalskala??? Nåväl, jag kanske kan få i smöret i efterhand. Kakan togs ut och smöret hälldes på...

... och trycktes med milt våld ner i kakan. Ska det vara smör så ska det!

När kakan väl var färdig såg den ju helt okej ut.
Jag kanske kommit på ett revolutionerande nytt banankaksrecept!

Jag tog loss formen och svängde på kakan för att få fram mönstret...

Ser ni nåt mönster på kakan? Ser ni ens nåt strössel på kakan?

Ja men huvudsaken är ju faktiskt att kakan är god
så då spelar det ju mindre roll hur den ser ut, eller hur?

Om den ändå hade varit god...

/Madde

Here we go again...

En ny tandkrämsduell är på gång...

För er som missade det hela den första gången det begav sig, kika in på hur det hela började, uppföljningen och segerns sötma.

Jag har ont i tummarna från allt pressande.
Gonatt

/Madde

Havreknäcke och andra förmåner

Skillnaden mellan att leva två personer på ett studiestöd och att ha en man som månatligen drar hem en full lön är att man istället för endast en sorts knäckebröd kan unna sig tre olika sorter! Förutom det gamla tråkiga husman finns numera sportknäcke och min favorit havreknäcke i skafferiet.


Naturligtvis finns det andra förmåner också. Det faktum att man nu kan börja spara inför framtiden istället för att behöva gå minus varje månad och utarma tidigare besparingar är ganska bra det med. Men havreknäcket är svårt att klå:)

/Madde

24 delat med 3?

Henkke kom hem från jobbet och förundrades över att det går bättre för eleverna att räkna svåra uppgifter på maskin än lätta i huvudet.

M: Det är väl inte så konstigt, du e ju själv värdelös på huvudräkning.
H: Jag har faktiskt blivit bättre. Idag kunde jag faktiskt dividera 24 med 3 inför klassen.
M: Wow, och det som inte ens går jämnt ut!
H: Öööh... det gör det visst. Det blir 8.
M: Jaha...

Pappa skulle inte vara nöjd att jag glömt bort multiplikationstabellen som vi övade in i lågstadiet.
Tilläggas kan även att jag började med statistik idag...

Tur att man får använda miniräknare.

/Madde