Sidor

lördag 18 september 2010

Wiuwiuwaaa woa woa woa

Svårigheter att förstå rubriken? Se länk.

Yep, vi är i Wilda Western nu! Gräset är torrt, himlen är blå, solen gassar och gräshopporna surrar.

Äntligen börjar jetlagen ge med sig och vi börjar komma in i rutinerna här. Vi har haft ca 34 grader nu den senaste veckan och igår fick jag det bekräftat... man kan bränna sig här i slutet av september.

Kvällarna här är väldigt vackra. Från köksfönstret får vi bevittna en ny och annorlunda solnedgång varje kväll.




Fälten är bruna och fina och grässtråna vajar i höstvinden.



Lagom varmt för Henkke at sitta ute i solen klockan sju på kvällen.





Har jag lyckats göra er lite avundsjuka? Vi har det bra i alla fall. Mer uppdatering om själva praktiken kommer senare. Vädret ute kallar:)

/Madde

söndag 5 september 2010

Fjälläventyr minsann

Jag och Henkke planerade redan i våras att vi skulle reservera en vecka i slutet av sommaren för att åka och fjällvandra. Länge var det Kebnekaise som gällde men eftersom vi skulle via Uppsala så satsade vi på Sylarna i Jämtland istället.

Planen: Att vandra från fredag till torsdag Sylarna runt.
Faktum: Gick inte riktigt som vi tänkt...

DAG 1:
Vi kom fram till Storulvåns fjällstation på fredag eftermiddag och möttes av en regnig väderprognos. I ösregnet hade jag mycket svårt att hitta nån glädje i att bege mig ut i fjällen. Vad hände med min romantiska vykortsbild av fjällen? Motvilligt paltade vi på oss regnkläderna och begav oss iväg. Första tältplatsen blev vid en bäck och jag frös om fötterna hela natten. Därefter var det yllestrumpor som gällde.

DAG 2:
Uppehåll under frukosten och vi såg många renar under vår dagsetapp. Solen sken fram ibland och humöret var mycket bättre. Vi hittade tillochmed svamp som vi beslöt oss för att tillaga till lunch. När vi rastade blåste det rätt hårt och vi fick ta skydd för att laga lunchen. Svamparna rensades och stektes, men såg ganska slämmiga ut. Högre värme och längre tid skulle ha behövts...visade det sig senare.

På eftermiddan var det en ganska tröttsam stigning upp till Sylarnas fjällstation. Väl inne på stationen möttes vi av en till väderprognos som lovade regn till kvällen. Vi hann knappt bege oss ut igen innan det började regna...HÅRT. Till slut hittade vi en lagom plan plats för vårt tält. När vi äntligen fått upp tältet började misären....

Jag tänkte börja laga mat men Henkke sa att han inte alls var hungrig och mådde illa. Jag såg att det var något på tok för Henkke va likblek och hade ingen färg på läpparna. "Jag tror inte det var så bra att äta den där svampen" sa han och efter en stund kastade han sig ut ur tältet i i ösregnet för då skulle svampen upp.

Som om inte det här vore nog visade det sig snart att den plana plats vi hittat till vårt tält, hade förvandlats till en pool med vatten som forsade rakt genom tältet. Tältet höll torrt men det kändes som att sova på is direkt man fick foten utanför liggunderlaget.

Matförgiftning och isvattenbassäng var tydligen inte tillräckligt för då drog åskan igång. Vanligtvis är jag rätt så fascinerad av åska... när jag e inomhus. Hur jag än försökte täcka för ögonen och gömma mej i sovsäcken så blixtrade det för mina ögon, och därefter kom bullret som lät hundra gånger värre när det ekade mellan fjällväggarna plus att jag kunde känna hur marken skallrade av ljudet. Det var INTE mitt lyckligaste ögonblick i livet.

Hela jag skakade, både av kyla och skräck, när jag värmde på te vatten åt Henkke så att han skulle få något varmt att dricka efter allt. Sedan lag vi i öronpropparna, grävde ner oss i sovsäckarna och tog varandras händer.

Klockan var sex på kvällen och på något vis, mellan blixtrarna och bullret, lyckades vi somna. Klockan 22 vaknade jag av regnet på tältduken och en mening snurrade runt i mitt huvud: "Henkke mår bra och nu regnar det bara, Henkke mår bra och nu regnar det bara". Det var tröstande ord som upprepades gång på gång.

Dag 3:
Jag vaknade tidigt och det var mörkt, men jag tittade ändå ut genom tältgluggen: LJUS! SOL! Det regnade inte längre, det var mörkt för att det höga fjället bakom oss skuggade vår tältplats. Jag väckte Henkke och vi begav oss ut och tillagade en välbehövd frukost och värmde oss i solen...

Fjälläventyret dag 3, 4 och 5 lämnar jag till nästa gång... Det blir inte värre kan jag i alla fall trösta mej själv och er med.