Lägergårds PMS

På lägergården är ingen dag lik den andra. Arbetsdagarna präglas synnerligen av de grupper som gästar oss. Alla grupper har sina rutiner vilket påverkar vårt arbete. Det är det som gör jobbet så roligt och varierande, men ofta också påfrästande. Oförutsedda händelser som ett söndrigt kretskort i diskmaskinen vilket leder till att man får diska 100 personers disk för hand, drar ner på humöret en aning.

Efter en dag som idag när man jobbat från 10 till 18, tillagat både lunch och middag och däremellan gjort hembakta bullar till kaffet så blir man rätt mör i kroppen och humöret sviktar ibland. Humöret kan skjuta i höjden om någon berömmer maten eller städat bra efter sig och dalar lika fort för små saker som att brickorna inte är staplade i en snygg hög, torn av glas byggts när plats finns 10 cm brevid, och matrester inte skrapats av tallrikarna utan man får gnugga bort ingrodd gröt mellan alla tallrikar. Lägergårds PMS kunde man kalla det.

Idag hade jag en otrolig lägergårds PMS som simulerats av dessa torn av glas och matrester och oreda som uppstått. Lite små grumlande stod jag vid avstjälpningsbordet och desarmerade lutande torn bestående av glas och tallrikar för att undvika att 100 personers disk skulle ramla i golvet. I mitt stilla sinne uppstod plötsligt ett ack så välartikulerat tal om otacksamhet och respekt, där jag med slagkraftighet skulle få alla konfirmander att inse kökspersonalens enorma insats och hädanefter nästintill slicka sina tallrikar rena efter måltiderna.

I djupet av PMS-dalen hör jag hur en konfirmand kommer bakom mig fram för att ställa undan sina matarticklar och med låg och grym röst argt utbrister: "Flytt på de!"

Då brinner proppen i min hjärna likt diskmaskinen Schlobodans kretskort och jag tar ett djupt andetag för att häva ur mig ett sanningens ord eller två. Jag svänger mig om och där står Anna, min systerdotter och flinar så stort hon kan och så var jag uppe på PMS-toppen igen. Hennes lilla skämt var det bästa sättet att muntra upp mig och stå ut lite mer och tro att konfirmander kan bättra sig.

Kanske tornen stabiliseras till imorgon.

/Madde

Högt bland Kackurs mossbeklädda klippor

I begynnelsen var havet, klipporna och en dröm om att bada bastu på midsommar. Jag läste faktiskt Väinö Linnas roman, Högt bland Saarijärvis moar på 1200 sidor, i vintras och kände mig lite som Jussi när jag släpade telefonstolpar ner mot vattnet.


De två optimisterna på bilden hade nog inte riktigt klart för sig hur mycket jobb det kan vara att bygga en landgång på 100 meter och inreda en stockstuga till bastu på kvällstid.



Telefonstolparna som bildar bryggan är ca 12 meter långa och väger över 300 kg. Det krävs fem karlar för att lyfta ena änden på plats.



Johan borrar med motorsågen. I hålen satte vi 20 millis kamstål som håller bryggan på plats.


Roxy håller mig sällskap när jag spikar de sista plankorna för dagen.


Jag tror att det blev lite för mycket jobb för Johan under en period :) Han verkar inte riktigt ha koll på hur man sågar ens med en vanlig såg.


Perrongen går lite i kringelkrokar för att det inte ska bli för rakt. Både min pappa och Maddes pappa sa att den borde gå rakt över kullen till vänster men Johan och jag tyckte att det här var en finare lösning.


De sista plankorna spikas på bryggan.


Tänk er att ni har ett arbete och ni jobbar år efter år med ett löfte om att ni kommer att få er lön någon gång i framtiden om det går bra och om ni står ut. Jag har nu jobbat sju år och jag har varit trött på att studera saker som jag egentligen inte är speciellt intresserad av. Ni kan kanske förstå leendet på mina läppar när jag fick brevet på posten med den utlovade lönen.



Det går bara inte att förstå att det här pappret skulle vara värt så mycket. Jag känner främst en lättnad över att vara befriad från mina eviga studier. Nu får jag möjligheten att göra något som jag verkligen vill.

Idag blir det fest med halva familjen (Maddes sida) på villan där vi ska fira min examen med tårta och bastubad.

Henkke

Carola på besök

Nu inleder vi midsommarveckan på Pörkenäs lägergård och förberedelserna inför Midsummer festival är i full gång. Maten börjar bli färdig planerad och varorna är beställda. Köket kommer att bjuda på mycket god mat samt pinfärska hembakta bakverk. Hoppas ni har vägarna förbi!

Någon annan som har vägarna förbi är Carola som är huvudartist på festivalen. I veckan skall en stor scen byggas för att få rum med alla artister och allt folk som förväntas komma. Just nu ser vädret ut att bli både varmt och vackert vilket kommer att göra Pörkenäs till den ultimata festivalplatsen. Solen kommer att stå högt på himlen under kvällen och glittra helt fantastiskt i havet som brusar upp mot klipporna. Det kommer att bli helt fantastiskt!


Under veckan får personalen passa på att njuta av andra goda ting som händer i veckan. Till exempel skall en hel del godispåsar blandas och för tillfället står godislådorna i personalmatsalen och fullkomligt inbjuder till smakprov. Här om dagen införde chefen obligatorisk provsmakning av samtliga sorter och för att vara på den säkra sidan var vi naturligtvis tvungna att smaka ur alla lådor även om det var samma sorter i flera lådor. Jag kan intyga att alla lådor är färska och att det kommer att bli mycket goda blandningar.

Undrar om vi måst provsmaka de nya Magnum sorterna också :)

Klicka här för mer info om festivalen.

Regnig men mysig lördag

Från att jag inte haft den blekaste aning (eller egentligt intresse) att det var kungligt bröllop på gång den här helgen, fann jag mig idag sitta otaliga timmar framför tv skärmen. Jag medger att jag tyckte att det hela var ganska trevligt, övermedialiserat, men trevligt. Minst lika trevligt lördagsnöje som fotbolls VM en regning dag som denna. Likheten mellan bröllopet och fotbolls VM dras däför att jag i snitt sov 50 procent av tvtittandet, vilket ofta är fallet när jag ser på fotboll.

Trevligt var det i alla fall att sitta med föräldrarna som var aningen mer uppspelta än jag och lyssna på mamma som hade koll på många kungligheter. Det var kul att se henne så engagerad. Pappa kom 10 minuter innan vigsel och sa: "Man brukar väl duscha innan man går på bröllop så jag går och tar en dusch nu." Han övervägde med glimten i ögat att ta på sig kavajen också.

Nu bjuder far på pizza, vi måste bara ta den ur förpackningen och värma den först :) Sen blir det Kamerun-Danmark blandat med bröllopsbankett och regnet som smattrar på plåttaket. Mycket nöje och en hel del sömn förmodar jag. Trevlig kväll!

/Madde

Sköna sommarkvällar

Madde kallade vår blogg för en bilderbok. Jag tycker det passar bra så här på sommaren när ingen har tid att läsa långa inlägg.


Madde testar våra liggunderlag på klipporna i Kackur.


Jag behöver kyla av mig efter en lång arbetsdag.


/Henkke

Mot havet

Dagens morgonskift avklarat. Nu ska jag bege mig av till Henkke och ser vad han har jobbat med de sista två dagarna. Han säger att han jobbar flitigt men jag har tagit honom på bar gärning..


Men taket blev färdigt i alla fall. Och jag är ganska stolt över att ha en man som kan lägga tak. Det bådar gott inför framtiden.


Och han är nog försiktig.. för det mesta.


Men jag har ju jobbat mitt idag så jag tänker bara njuta lite av stillheten och skönheten även om vädret inte är lika fantastiskt som förra gången vi var där.


Fortsättning följer...

/Madde

Skolningsdag på lägergården

Sommarsäsongen på lägergården inleddes med skolningsdag för personalen. Vi fick bland annat fräscha upp våra kunskaper kring första hjälpen och hur man släcker bränder med filt och skumsläckare.

Frida visar upp det nya brandmans modet: En oragnefärgad otymplig tunika i tungt tyg med leggings och ballerinaskor. Snyggt!


Säg vad man vill om klädstilen men elden blev släckt.


Med detta ville herr brandman visa vad som händer ifall man försöka släcka brinnande matolja med vatten...


POFF! Och så är all kroppsbehåring borta (i bästa fall...) Vi kommer nog inte att fritera något vid Pörkenäs i år tror jag...

/Madde

Tummetott och slickepott

Efter dagens kvällsskifte på lägergården kan jag konstatera följande: En trött-okoncentrerad-gör-allting-på-rutin Madde i kombination med vasst föremål är ingen hit. I köket har vi ett sylvasst maskinbett som vi brukar skiva gurka på. Det e bara det att vi inte brukar använda maskinen utan våra egna händer när vi skivar. Som nykomling för tre år sedan fick jag höra skräckhistorier om hur vass den är och att man ska akta sig så att inte fingrarna ryker med. (Lugn!. Detta hände inte...ni kan fortsätta läsa).

Jag står helt ostressad och skivar gurka när jag plötsligt kommer att tänka på hur ont det nog skulle göra om jag skar mej själv i tummen. Jag drar medvetet undan tummen med marginal från bladet. "Akta tummen, akta tummen, akta tummen... AJ!"

Pekfingret...

Fingret sitter kvar men mitt finger ser lite ut som på en bild i en biologibok av en genomskärning av hudlagret. Spännande...och ont. Av självklara skäl har jag valt att inte publicera en bild av detta utan ni får se på Henkkes växthusbilder istället.

En kvinna kan tydligen inte heller göra två saker samtidigt.

/Madde

Bilderna får berätta

Jag lägger upp lite bilder så att ni får en snabb uppfattning om vad som händer.


Jag har spikat växthus med Abbe, min 1,5 åriga brorson. Han är en riktig karl som gillar att spika och skyffla jord och allt sånt. När vi planterade om tomaterna gav jag honom bara en trädgårdsspade och visade hur han skulle göra så skötte han resten. Han ville känna ganska mycket på plantorna så det var ju lite spännande men nu växer det bra.

Vi har satt dem i ämbar så att de är lätta att flytta ifall man vill ha med dem ut till villan.

Min nya sovsäck har anlänt från Colorado. Den är superskön och passar ihop med Maddes så att vi kan sova i en enda stor säck och hålla om varandra.
(om man är trätand så kan man sova skilt :)


Jag försöker få liv i min gamla cykel. Jag fick den när jag gick på fyran i lågstadiet och den behöver nog lite service innan den rullar igen. Alla delar som jag bytt ut är i bra skick, dvs. vajrarna, stödet, bakhjulet, däcken, sadeln, kugghjulen, kedjan och stänkskärmarna. Så om jag skulle byta framhjulet, ramen och växelföraren skulle jag ha en helt ny cykel. Det kommer nog att bli bra om jag putsar lite och oljar in de rörliga delarna, kanske man kan rikta upp framhjulet och spänna spolarna.

Henkke

Nu har vi laddat in de första bilderna från kameran och det finns många fina bilder och historier att berätta. För att hinna med allt kommer jag nog att låta bilderna tala och skriva lite kortare inlägg. Sen får vi se vad det blir av vår nya supercoola blogg.

Okej, here we go

Jag har ju bett om sommarjobb/sysselsättning för sommaren och vet ni vad? Jag har fått den bästa tänkbara sysselsättningen för mig. Jag får hjälpa min kära svägerska Karina och hennes man Johan att bygga deras bastu och terrasser vid villan (sommarstugan för er svenskar). Det är så kul att jag har cyklat i motvind, slagit mig på tummen och ringt Johan 22.30. för att diskutera hur jag ska bygga.

Det här är "perrongen" som jag bygger. Vi vet inte riktigt vad vi ska kalla den, det är som en spång men bredare och den går från villan ner till bastun.


Det här är alltså min arbetsplats och jag som älskar havet trivs verkligen bra. På bilden ser ni "Henkkes kurva" som Karina och Johan har valt att kalla den. Det var faktiskt inte så svårt att räkna ut hur brädorna skulle se ut, addition och division. Det känns tryggt att ha sju års mattestudier i bagaget.

Henkke

Henkke och Maddes gemensamma försök att blogga

De som följt Kostkurirens frammarsch har kanske märkt att inläggen varit få och synnerligen sporadiska. Nu tar kostkuriren uppehåll för att ge vika åt en ny fräsch blogg: Två vardagar och en gemensam.

Här får Madde hjälp av sin äkta man som kommer att blogga om sina påhitt på samma gång som Madde bloggar om sina guldkorn i vardagen. Förhoppningsvis blir inläggen fler och mer intressanta när man ibland kan få två olika rapporter om samma sak.

Till att börja med kommer Henkke att blogga mycket om sitt projekt att hjälpa svägerskan och hennes man med bastubygge. Målet: Att inviga bastun till midsommar. Mission impossible? Följ med bloggen och bilderna och avgör själva.

Madde jobbar under sommaren i köket på Pörkenäs lägergård och förser förhoppningsvis lägerdeltagare med mat som i bästa fall också är god. Målet: Att inte matförgifta någon...

Förutom dessa vardagsskildringar hoppas vi naturligtvis på lite små äventyr då och då. Så snart värmen infinner sig blir det nog en hel del turer ut till havs för att utforska skärgården på olika sätt. Nån kajakutflykt och vandring finns med i tankarna.

Sen hoppas vi kunna träffa så många kompisar som möjligt så hör av er alla som är i Jakobstadstrakten eller vill komma på besök eller bjuda oss på besök.

Vi ser fram emot en sommar med jobb, sol, hav, bad, mat, familj och vänner

Madde & Henkke