Högt bland Kackurs mossbeklädda klippor

I begynnelsen var havet, klipporna och en dröm om att bada bastu på midsommar. Jag läste faktiskt Väinö Linnas roman, Högt bland Saarijärvis moar på 1200 sidor, i vintras och kände mig lite som Jussi när jag släpade telefonstolpar ner mot vattnet.


De två optimisterna på bilden hade nog inte riktigt klart för sig hur mycket jobb det kan vara att bygga en landgång på 100 meter och inreda en stockstuga till bastu på kvällstid.



Telefonstolparna som bildar bryggan är ca 12 meter långa och väger över 300 kg. Det krävs fem karlar för att lyfta ena änden på plats.



Johan borrar med motorsågen. I hålen satte vi 20 millis kamstål som håller bryggan på plats.


Roxy håller mig sällskap när jag spikar de sista plankorna för dagen.


Jag tror att det blev lite för mycket jobb för Johan under en period :) Han verkar inte riktigt ha koll på hur man sågar ens med en vanlig såg.


Perrongen går lite i kringelkrokar för att det inte ska bli för rakt. Både min pappa och Maddes pappa sa att den borde gå rakt över kullen till vänster men Johan och jag tyckte att det här var en finare lösning.


De sista plankorna spikas på bryggan.


Tänk er att ni har ett arbete och ni jobbar år efter år med ett löfte om att ni kommer att få er lön någon gång i framtiden om det går bra och om ni står ut. Jag har nu jobbat sju år och jag har varit trött på att studera saker som jag egentligen inte är speciellt intresserad av. Ni kan kanske förstå leendet på mina läppar när jag fick brevet på posten med den utlovade lönen.



Det går bara inte att förstå att det här pappret skulle vara värt så mycket. Jag känner främst en lättnad över att vara befriad från mina eviga studier. Nu får jag möjligheten att göra något som jag verkligen vill.

Idag blir det fest med halva familjen (Maddes sida) på villan där vi ska fira min examen med tårta och bastubad.

Henkke