"Chuv chöchuka chömän..."

Ett och ett halvt år bosatt i Sverige och jag har fortfarande svårt att få fram ett fint rikssvenskt schhh ljud. Det är inte så att jag är inkapabel att säga "chhhhuampo" istället för "shjamppo" men det är något i min hjärna som inte klara av att ens göra ett äkta försök. Jag skulle kanske klara av att pröva mej på att säga "chuärna" (stjärna), "chuv" (sju) och "chutton också" (jaa ni fattar...). Men jag har svårast att innerligt be om förlåtelse ifall jag springer på någon i matbutiken: "Urchuäkta mej!". Skulle de faktist förlåta mej eller tittta på mej som om jag var galen?

Det var så lätt i Finland ifall man trampade nån på fötterna att brista ut i ett "Oi, sori". Det funkade oavsett om de pratade finska eller svenska. Men det är lite roligt att allt som oftast så lämnas själva "sori" bort och man hör bara ett tyst litet "oi" innan babianen, som lyckats lägga krokben för mej så att jag faller och skrapar upp händerna, snabbt kilar iväg. Detta har aldrig inträffat men ungefär så känns det när man bara lyckas få fram ett "oi".

Oj vadå? "Oj, jag råkade knuffa dej av trottoaren, det var ju intressant! / Oj, du fick visst lite ketschup på dina byxor när jag försökte få ut det sista ur flaskan, så det kan gå. /Oj, hur kunde det gå så att jag hann före dej på bussen och att du tappade alla dina pengar på marken."
Varifrån kommer detta behändiga men ack så irriterande ursäktande ord?
Jag tror jag har hittat en orsak till varför detta ord är så inrotat i finländarnas existens.

Låt mej presentera bevismaterial #1: Den allra första versen i den finska nationalsången:

Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
soi, sana kultainen.
Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä, rantaa rakkaampaa,
kuin kotimaa tää pohjoinen,
maa kallis isien.

Jag gillar den ursprungliga svenska texten av mister Runeberg mycket bättre:

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.

Det var dagens kulturdos och i-brist-på-annat inlägg.

P.S. Vet du hur många verser Vårt land har? (utan att googla!)

Liv!

Växthuset e klart och i fredags sådde vi även lite frön så att vi förhoppningsvis kan få några plantor att lägga i växthuset. Vi sådde ruccola, basilika, timjan och busktomater. Nu har första livstecknet visat sig bland den svarta myllan och det är minsann ruccolan som starkt pressar sig fram ur mörkret upp mot solstrålarna.

Det e roligt att se förändringen som sker varje dag. Sen att våra plantor inte hinner ge någon skörd innan vi tar sommarlov är ett oviktigt problem. Det är själva pysslandet som är roligt och att gå omkring med sin vattenflaska och prata lite med grönisarna. Härligt!

Projekt nummer 1: Växthus

Vi har bestämt oss för att pröva odla lite kryddor och annat i vår här på vår balkong. För att ta tillvara den fina solen som ligger på vår balkong från 10 till 14 så bestämde vi oss för att fixa ett växthus. Först spekulerade vi kring att plasta in hela balkongen för ett varmt och mysig resultat men kom fram till att det var lite väääl ambitöst (dumt, blåögt, idiotiskt... fyll i själv). Det fick bli en mindre version där vi tänkte plasta in en hylla. Henkke fixade armerad byggplast från rusta så nu behövdes bara en hylla.

Lösning: Blocket!

Lägligt nog hittade vi en säljare några hundra meter från vår lägenhet som ville bli av med en badrumshylla. H fick tillochmed ner priset från 100 till 70 kr men bjöd sedan 50 kr för en möbel som hon egentligen hade tänkt slänga bort. Så kan det gå. Alla nöjda så! (Mera om den möbeln i ett annat bloddinlägg)



Observera H:s moderna borr. Får nog en och annan snickare att skratta kan jag tro. Nästa födelsedagspresent: Borrmaskin...

Men växthuset blev riktigt bra. Det nådde upp till 27 grader idag i solen men värmen hålls inte så länge på grund av storleken (och diverse små springor). Så ännu får plantorna vara kvar vid fönstret nån vecka till. Fint e det i alla fall och det vara ett roligt bygge!


Det färdiga växthuset med dörr ska jag försöka fota till nästa gång.

Ojojojojojoj...

..ojojoj. Över en månad sen förra inlägget! Nu får jag faktiskt skärpa mig. Mycket har hänt efter det. Vi har rest allt för mycket fram och tillbaka till hemlandet. Förra året när jag var ensam här och Henkke var i Finland försökte jag åka hem så mycket jag hade tid och pengar till. Nu finns inte samma måste mera. Det har i och för sig varit kul att träffa folk hemma (kära vänner och syskon tack för allt skoj!) men vi börjar trivas så bra här i Uppsala att man börjar sakna folk som finns här när man åker till Finland. Ironiskt eller hur?

Hur som helst, det e skööööönt att vara tillbaka och det har tagit mej en vecka att komma in i nån form av rytm igen. Nu ska vi vara här över en månad. Storslaget...

Projekt inför våren:
Få gröna fingrar genom att försöka sig på att odla lite.
Försöka få odlingarna att hållas vid liv med hjälp av kärlek och att bygga ett växthus.
Fortsätta baka med surdeg och experimentera med vildjäst.
Piffa upp balkongen för förhoppningsvis varma vårdagar.
Tävla med Henkke i styrketräning.

Allt detta ämnar jag gå närmare inpå under våren så stay tuned!

P.S. Undrar när jag ska hinna göra det jag egentligen borde göra...