Ett och ett halvt år bosatt i Sverige och jag har fortfarande svårt att få fram ett fint rikssvenskt schhh ljud. Det är inte så att jag är inkapabel att säga "chhhhuampo" istället för "shjamppo" men det är något i min hjärna som inte klara av att ens göra ett äkta försök. Jag skulle kanske klara av att pröva mej på att säga "chuärna" (stjärna), "chuv" (sju) och "chutton också" (jaa ni fattar...). Men jag har svårast att innerligt be om förlåtelse ifall jag springer på någon i matbutiken: "Urchuäkta mej!". Skulle de faktist förlåta mej eller tittta på mej som om jag var galen?
Det var så lätt i Finland ifall man trampade nån på fötterna att brista ut i ett "Oi, sori". Det funkade oavsett om de pratade finska eller svenska. Men det är lite roligt att allt som oftast så lämnas själva "sori" bort och man hör bara ett tyst litet "oi" innan babianen, som lyckats lägga krokben för mej så att jag faller och skrapar upp händerna, snabbt kilar iväg. Detta har aldrig inträffat men ungefär så känns det när man bara lyckas få fram ett "oi".
Oj vadå? "Oj, jag råkade knuffa dej av trottoaren, det var ju intressant! / Oj, du fick visst lite ketschup på dina byxor när jag försökte få ut det sista ur flaskan, så det kan gå. /Oj, hur kunde det gå så att jag hann före dej på bussen och att du tappade alla dina pengar på marken."
Varifrån kommer detta behändiga men ack så irriterande ursäktande ord?
Jag tror jag har hittat en orsak till varför detta ord är så inrotat i finländarnas existens.
Låt mej presentera bevismaterial #1: Den allra första versen i den finska nationalsången:
Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
soi, sana kultainen.
Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä, rantaa rakkaampaa,
kuin kotimaa tää pohjoinen,
maa kallis isien.
Jag gillar den ursprungliga svenska texten av mister Runeberg mycket bättre:
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.
Det var dagens kulturdos och i-brist-på-annat inlägg.
P.S. Vet du hur många verser Vårt land har? (utan att googla!)
2 kommentarer:
Jag tippar på åtta, men är inte säker.
Vet du jag gick in i en fransk mage (gubben var ett x antal meter borta, oj nu var jag elak) och hörde ett au innan jag hann säga excusez-moi. Oi sori skulle ha varit så mycket enklare.
Tror bestämt att det är 15, typ. Eller nio, men jag tror det är 15. I alla fall är det den sista versen som man brukar sjunga som den andra versen. "Din blommning..."
*googla*
Äsch, fel...
Skicka en kommentar