Tisdag...nej onsdag i Karleby

Helt stenkoll på vilken dag det är har men inte som arbetslös/sökande. Trots detta och oavsett vad det är för dag så finns det dock alltid en hel lista med saker att göra. Medan Henkke försöker lära ungdomarna fysikens lagar och faktorering, så varvar jag mina dagar av arbetssökande och byråkrati med lite husliga sysslor och natur.

På en promenad i kvarteret snubblade jag nästan bokstavligt över lite svamp och den lilla svampplockar flickan i mig fick fort jordiga händer. När jag var liten brukade mamma, pappa och jag åka ut i skogen för att plocka svamp och trots att det måste vara 15 år sen så minns jag en del av sorterna som går att äta och inte går att äta.

För att vara på den säkra sidan så påminde pappa mig att ifall svamparna är angripna av mask och dylikt så är det ett tecken att de inte är giftiga. Därtill så kan jag ju se skillnad på en flugsvamp och en röd kremla och trots att jag "matförgiftade" Henkke på vår fjällvandring förra sommaren så vågar han ännu äta de svampar jag plockar. (Jag hävdar fortfarande att det var en Tegelsopp eller i alla fall en ätbar strävsopp och att Henrik med större sannolikhet druckigt Rudolf-ren-feces-infesterat vatten...typ)

Anyway, jag snubblade först över denna svamp:

Och efter att ha dubbelkollat med far så kunde vi konstatera att det var en Björksopp. Ätlig och två stjärnor enligt pappa. Dessa ska idag stekas med lite smör och grädde och serveras på toast till en hårt arbetande man.

Näst ut, Kungen i soppdjungeln: Mr Karl-Johan! TRE stjärnor! Mums säger jag bara. De här ska nog användas till något speciellt. Kanske en krämig paj till helgens villa-avslutning (rikssvensk översättning: avslutning på sommarstugssäsongen). Den förtjänas att avnjutas under vördnad och tystnad där de enda ord som får bryta tystnaden är: "Åh vad gott", "Mmmm" och diverse andra stönande ljud om hur gott och lyxigt det är. No pressure...

Efter att svamparna tillagats blir det dags att se över en annan skogsdelikatess: Lingon. Igår strosade pappa och Henrik iväg för att se hur årets skörd framskrider och hade på en och en halv timme fått ihop 60 liter. De här är inte riktigt klara ännu så av dem ska det bli gelé för hela slanten. En del utan bär och en del med. Får se hur det blir.


Nu är det bara att hoppas på att Karl-Johan svampen inte är en gallsopp och att lingonen har tillräckligt med pektin i sig. Men det är lungt, gallsoppen är "troligtvis inte giftig" och det finns alltid syltsocker med tillsatt pektin i.

Så helt bedrövligt och tråkigt och utan spänning är ändå inte livet som arbetssökande.

/Madde

Uppdatering

Nu ska bloggtystnaden brytas samtidigt som ett nytt skede av livet börjar. Det känns konstigt att inte vara Uppsalabor längre utan numera invånare i Karleby. Mera om livet här i stan senare men först en uppdatering i bilder av vad vi hållit på med i sommar.

Efter resan till Kreta har vi helt enkelt flyttat från Uppsala till hemtrakterna, sökt lägenhet, fått lägenhet, flyttat igen och försökt acklimatisera sig till livet hem hemma. Det är fortfarande lite overkligt i och med att allt gick så snabbt men vi tror och hoppas det blir bra ännu.

Under sommaren bodde vi inne i veckorna på mina föräldrars sommarstuga medan vi jobbade lite inom familjen. Utan el och rinnande vatten var vi helt frånkopplade och det var nog det som behövdes för att varva ner.

Sämre ställe kunde man ju bo på...

I alla väder så försökte vi vara ute så mycket som möjligt

Under tiden fick vi också lite husdjur i form av två andfamiljer. Nedan ser ni Kikki och co. som tittade förbi varje dag ifall det skulle finns lite torrt bröd till dem. Det fanns det oftast (i och med att jag matade dem med knäckebröd:) och de gjorde oss ofta sällskap när vi tagit ett dopp efter bastun.


Till helgerna besökte vi oftast svärföräldrarnas sommarstuga ut till havs där Henkke lyckades få årets minsta gädda på kroken.

Som tur fanns det större att fånga... men också den fick simma vidare

Efter en förmiddagstur till havs med nät fick vi på två timmar en fiskefångst på 175 strömmingar plus 15 sikar och ca 30 siklöjor. Så om det är något jag lärt mig är det hur man rensar fisk och gör inlagd strömming.

På sommarstugan var det ofta liv i luren med lekfulla barn
och mycket bus med familjens bästa 3 åring.

Och mycket god mat från havet naturligtvis så som svärfars rökta fisk

och plättar i solnedgången

Henkke och svägerskan Elin äter plättar med
saftiga blåbär och jordgubbar utan bestick

Mot sensommaren blev det en bärrik blåbärstur till havs...

Så nu är frysen full med stora fina blåbär

Mera fiske med syskonbarnen...

och en stillsam båtfärd hem under en fantastisk fullmåne
fick avsluta sommarledigheten

Så för att sammanfatta sommaren:
Flytt, stress, ro, jobb, sol, regn, bastu, plättar, flytt, stress, ro, plättar, hav, fisk, plättar, familj, fisk, barn och blåbär... och plättar.

Undrar vad hösten har att erbjuda...

/Madde

Hej fran Kreta!

Det blir ett kort inlagg fran Kreta med lite bilder pa vad vi sysslat med. Vi har varit mycket vid stranden och pa snorkelutflykter och inte haft med kameran sa ofta. Darfor blir det mest bilder fran hotellet och den intillliggande stranden. Nasta vecka ska vi dock besoka tva fantastiska strander och Samariaravinen och da maste kameran vara med.

Hittills har vi mest vilat, solat och badat.

Henkke pa var balkong med utsikt over poolen.

Stranden utanfor vart hotell. Stenig men het och skon som en bastulava.

Harda vindar som kanns skont i det varma vadret.



Mat pa balkongen, greek style. Ja, jag har brannt mej men det gick over... men inatt blir det varmt igen. Vi har snart anvant upp en flaska solkram och after sun.

Frossar i farska gronsaker och tzatziki.

Lite meze mat i skymningen

Henkke kastar smorgas pa styranden. Ofta. Han har traningsvark.

Lungt och fint vid stranden i skymningen.

Henkke halsar att han har snorklat och sett en blackfisk. Jag sag bara smafisk. Men mera snorkling blir det sa jag ska nog ocksa se nat haftigt.

Vi har det bra och njuter sa mycket vi hinner.

Nu åker vi!

Det e knappt så vi tror det själva, men idag så åker vi iväg på semester i två veckor till Kreta. Vi kommer att börja med att sova, äta och sola sen tar vi tag i utflykterna för att utforska västra Kreta när vi har krafter. Det kommer med stor sannolikhet att bli bra, andra förväntningar än så försöker vi att inte ha.

Vi hoppas kunna dela med oss av någon bild under den här tiden men hör ni inget så ska ni utgå ifrån att vi har det bra.

Vi hörs igen om två veckor!

Madde och Henkke

Och humorn fortsätter...

Möblerna sinar men flytthumorn fortsätter.

Dagens märkligaste samtal:

Man: Hej, jag hittade ditt nummer och tänkte ringa och se vem som svarade.
Jag: Ööh, ja hej.

*Tystnad*

Man: Nä, det här var ju inte så roligt så jag lägger på.

Undrar vad han ville köpa?

/Madde

Tips för ett långt och lyckligt äktenskap?

Häromdan blev jag och Henkke stannade på gatan av en bride-to-be som lite generat frågade av oss ifall vi hade några tips för ett långt och lyckligt äktenskap.

"Tjaa", började jag, "vi har ju inte varit gifta så länge men..."
Försökte fundera vad det är som gör vårt äktenskap bra.

"Gör roliga saker tillsammans" fick jag i alla fall kläckt ur mig, sen tittade jag vädjande på Henkke och frågade om han har några tips varpå han svarade:

"God mat och mycket sömn"

Hmm, ja det är väl kärnan i vårt äktenskap... tydligen.

Roliga saker, till exempel en två veckors resa till Kreta som inleds på lördag. Henrik har insisterat på att vi måste snorkla tillsammans, därav en nyligen införskaffad snorkel till mig.



Henrik tycker att mina glasögon är mycket sexigare än hans. Eller hur?

God mat som till exempel tomat, basilika och mozzarellost, något vi ätit regelbundet den senaste månaden. För tillfället är det dock inte fullt så lyxigt men det blir rätt intressanta kombinationer när man försöker rensa skafferiet och frysen.

Och så till det sista, mycket sömn...

Gonatt!

/M

Flytthumor

Att flytta är ju inte alltid så roligt och nu när vi ska flytta tillbaka till Finland är mängden saker som kan släpas hem aningen begränsad. Vi har annonserat ut en hel del av våra grejer på samma hemsida varifrån vi fått dem tidigare, vilket gör att man kommer i kontakt med en hel del människor, och ibland ganska roliga sådana.

Dagens roligaste samtal kom från en ung man med en extrem dialekt från sydsverige som dessutom hade en amerikansk brytning. Ni borde ha hört det men jag gör ett försök att skriva ut hur det lät i alla fall.

Mannen: Hejlou, jäou ruingeur ängouende ännounsen påou blouket.
Jag: Äh, jaa.. Hej.
M: Jäou oundrar ifäoul döuo haour ein maoutpäeishkare iö routing?
J: Ursäkta, jag hörde inte, va sa du?
M: Ein maoutpäeishkare.
J: Ursäkta, men det bryter lite (det bröt inte alls men jag kände jag behövde all tid för att lista ut vad det var han var intresserad av)
M: Ein soundäer maoutpäishkare i routing?
J: En mattpiskare?
M: Jaou, i routing.
J: En mattpiskare i rotting, öh, jag tror inte att vi hade skrivet det i annonsen.
M: Näe, men döou skräiv "ouk diväurse endra sauker" söu jäou täenkte at jäou chäunsar ou ruinger iö aoulla faoul.
J: Vi har tyvärr ingen mattpiskare.
M: Jäou men dåou sou. Teck iö aoulla faoul.


Idag har vi lyckats sälja vår soffa, ett bord, en hylla och diverse andra saker DOCK INGEN MATTPISKARE!

/M

Nu är det klart!

Över en månad sedan förra inlägget talar sitt tydliga språk. Det har varit fullt upp minsann.

Tio intensiva veckor av uppsatsskrivande, där otaliga äppelsmulpajer bakats och lika många drottningkrämer kokats och testats av en hel drös med pensionärer, är nu över. Detta resulterade slutligen i en mycket lyckad uppsats och en efterlängtad examen i Kostvetenskap. SKÖNT!

Mellan uppsatsskrivandet har både jag och Henrik sökt jobb i alla skrymslen och vrån både i Finland och i Sverige. Vi har försökt hålla ett öppet sinne och inte hoppats på något särskilt utan trott att det som händer ska hända.

Nu har det då hänt.

Henrik fick jobb och det gick snabbt. Tre dagar från det att han sökt blev det klart att jobbet är hans om han vill ha det vilket ledde till att ett beslut skulle tas. På tre dagar gick vi från att inte veta vad vi ska göra i höst, eller ens vilket land vi skulle bo i, till ett slutgiltigt beslut.

Finland.

Efter tre år i Uppsala blir det Finland igen närmare bestämt Österbotten och hemtrakterna. Det känns skönt nu när beslutet är taget men helt självklart var det inte. Vi har alltid tänkt att vi ska åka tillbaka men det blev lite snabbare än vad vi hade trott.

Men nu är det i alla fall bestämt. Lägenheten är uppsagd, Henkke har tackat ja och jag fortsätter mitt jobbletande i Finland.

Under åren har jag haft den här bloggen för på något sätt förmedla för de i Finland vad vi håller på med. Nu hoppas jag kunna träffa vänner och familj i Finland lite oftare så att inte all kommunikation går via bloggen, facebook och skype.

Men vi kommer fortsätta blogga för nu finns det ju vänner i Sverige som vi vill hålla kontakten med. Jag hoppas ändå att det inte kommer att vara den enda kontakt vi har med varandra utan att vi får komma och hälsa på i framtiden. När vi hittar någonstans att bo i Österbotten så har ni alltid en stående inbjudan hem till oss!

Tack för alla fina vänner vi fått i Sverige.
Tack till alla vänner i Finland som inte glömt bort oss.

Nu kommer vi hem!

Kram
Madde

Munkar, munkar, munkar med hål i...

En av de första minnen jag har av första maj är när mamma står och gör munkar. Själv fick jag hjälpa till med att ta de nykokta munkarna och sockra dem. Sen åt hela familjen munk och drack mjöd till. Mjöden tycker jag är för söt numera men munkar är ett måste till första maj.

Igår kokade vi en liten sats munkar och packade ihop en liten middagspicknick. När munkarna var färdigkokta och allt annat var färdigpackat inför turen tog jag några bilder av godsakerna. Då suckade Henrik och sa:

"Jag trodde nästan vi var redo att åka men så kom jag ihåg vem jag bor med..."

En del fick enbart socker och en del sockrades med kanel & socker eller koriander & socker. Koriander blev faktiskt jättegott!

Här är mitt recept till ca 25-30 munkar:

Värm till fingervarmt:
75 gram smält smör
2 ½ dl mjölk

Tillsätt:
25 gram jäst
½ tsk salt
1 ägg
½ dl socker
½ msk nystött kardemumma
6-7 dl mjöl

Knåda till en elastisk deg. Låt jäsa till dubbel storlek (ca 1h). Kavla ut degen tills den är ca 1 cm tjock. Tryck ut munkar med hjälp av glas och ta ut hålet med hjälp av en kork. Låt munkarna jäsa under bakduk 30 minuter.

Värm ca 5 dl olja till 180 grader (Börja med att värma upp oljan på högsta värme ifall du inte har termometer och testa sedan med en degklump om oljan är tillräckligt varm. När den blir gyllenbrun är oljan tillräckligt varm. Vrid ner temperaturen till medelhög värme). Koka ett par munkar åt gången.

För över de nykokta munkarna på hushållspapper för att torka av överflödigt fett innan du sockrar dem i valfri blandning.

Njut av nykokta munkar tillsammans med ett glas mjölk.

Vad har ni för första maj minnen?

/Madde

Efter vinter kommer vår

Vintern känns ofta mörk och kall. Allt är dött. Djur och fåglar syns knappt till. Det är som om självaste själen gått i dvala och nytt liv känns väldigt avlägset. Näst intill omöjligt.

Livet känns också mörkt ibland. Orättvist mörkt för en del. Varför ska det finnas död och sorg?

Jag har inget svar.

Jag har bara hopp. Hopp om att det finns något bättre än den kalla livlösa vintern. Hopp om att det finns ett bättre liv efter detta. Hopp om att en dag få leva helt utan sorg och smärta. Hopp om att få mötas i himlen.


Det har varit en lång vinter men nu är våren på väg igen. En vår som man innerst inne vet att finns men som varje gång lyckas överaska med sin majestät. Det som var dött har åter mirakulöst fått liv. Löven spricker, blommorna blommar, fåglarna kvittrar och själen väcks till liv igen.

Allt detta vittnar om något större än mig själv. Om ett enastående liv som jag inte ens kan föreställa mig. Vilken glädje, vilken lycka, vilket hopp!

"Det finns glädje bortom graven och en framtid fylld av sång"

/Madde

P.S. Återkommer så småningom med mindre allvarliga inlägg. Men just nu vill jag leva på hoppet.

Glad Påsk!

Påsken firas äntligen i familjens sällskap i Österbotten. Vid första morgonkaffet delades denna fina chokladcupcake fylld med svartvinbärstryffel som kära Helena gett i påskpresent. Fantastiskt saftig och god var den även om den sparats några dagar för att kunna åtnjutas i rätt sällskap.


Hittills har vi njutit av vårsolen hos mina föräldrar, gjort påskbrasa, planterat tomater i växthuset och gjort utflykt till sommarstugan. Nu inleds långfredagens stillhet och vila med lite frukost kring köksbordet där alla ryms.

Glad Påsk till er alla!

/Madde

Varför är min cykel låst?

I morse när jag skulle till jobbet började jag som vanligt med att låsa upp min cykel. Jag har ju en ganska fin och dyr cykel så jag låser den alltid med dubbla lås. Ett på bakhjulet för att inte bli av med halva växelsystemet och ett lås på ramen för att det inte ska vara så lätt att bara lyfta cykeln på en bil och köra iväg med den.

Nu var det så att ett tredje lås fanns på min cykel! Ett neongrönt billigt lås satt runt stolpen till cykeltaket och runt ramen på min cykel. Hmm... varför vill någon låsa min cykel? Är det

1. Någon som velat lämna sitt lås där och av misstag låst min cykel i samma veva?

2. Är det här något av den svenska kulturen som jag helt har missat? Att man låser sin grannes cykel för att vid morgonfikat kunna sitta och roa sig åt hur problemet blir löst?

3. Eller är det kanske någon elev som tycker att vi inte ska ha matte idag och försöker få mig att stanna hemma?


Har ni andra svar på varför min cykel var fastlåst i morse när jag skulle till jobbet?

/Henkke

Utanför vår ytterdörr

Vi var på promenad igår och tog lite bilder. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.










Visst är det vackert med vår!

/Henkke

Män och lösningar

För någon vecka sedan var vi hos våra goda vänner i Eriksberg och tittade på film. Under filmens början upplevde jag att Madde pratade om ljusen på soffbordet med mig. Jag uppfattade att ljusen besvärade henne i och med att de stod mitt i synlinjen till tv:n.

"Kvinna har problem" tänkte jag, "bäst att hjälpa till".

Snabbt gick det också, jag lyfte fatet med ljus från bordet och blåste ut dem. Det skulle jag inte ha gjort. Hon hade ju förklarat för mig att ljusen inte stod så lämpligt mitt i vägen och att jag skulle kunna flytta dem till en hylla på sidan om. Nu satt jag där i ett rökmoln med det kalla ljuset från tv:n strålande emot mig. Den mysiga atmosfären hade jag tydligen också blåst ut.

"Ojdå miss i hörseluppfattningen" tänkte jag "bäst att tända ljusen igen".

Men det var inte heller bra. När jag föreslog det protesterade alla runt bordet så jag försökte rädda situationen med att skoja om hur män gärna försöker lösa kvinnors problem. Det passade ju inte riktigt in i situationen men alla verkade titta på filmen så jag knep igen munnen och tittade vidare.

På jobbet får jag nästan varje lektion frågan om jag har en penna att låna ut. Till en början grävde jag i penalen och fann oftast någon typ av penna att ge den nödställda eleven. Det visade sig dock att ca 80% "glömde" att lämna tillbaka mina pennor så efter en tid blev svaret helt enkelt NEJ.

Det är ju lite tråkigt, snudd på lögn, att säga nej till en elev när de ser att man har flera pennor i sitt pennfodral så jag kom på följande fantastiska idé:

Jag säljer skolans pennor till eleverna för självkostnadspris 5 kronor. Det löser mitt problem med att behöva säga nej och elevernas problem med att vara utan pennor. Sagt och gjort, följande gång elev A av kvinnligt kön kom fram till mig utspelade sig följande konversation:

"Hej Henrik ;) Har du en extra penna?"
"Jag har faktiskt löst det här med efterfrågan på pennor" säger jag
"för 5 kronor kan du få köpa en av skolans pennor"

Jag försökte fyra av ett leende men det var lite svårt när A:s mungipor gick ner och blicken uttryckte avsky. Hon tittar på mig som om jag vore en helt efterbliven idiot.

Här bad hon om en ynka penna i ett land av välfärd och så hade jag mage att be henne betala för den.

Vart är vår värld på väg egentligen? Män och deras lösningar får helt enkelt inte plats i denna värld.

/Henkke

Nu förstår jag ingenting!

Dagen efter detvåriga glädjebudskapet om att foreca äntligen justerat temperaturskalan så att -20 fallit bort till förmån för + 20, kom en kniv i ryggen. Nu är minus 20 tillbaka och inte nog med det, minus 25 har på något sätt blivit relevant!


VARFÖR! Jag förstår helt enkelt inte.

Vilken effekt vill de ha med detta dåraktiga beslut.

"Se så kallt det kan vara men inte är"?

"Vi lurar dig att tro att det är varmt eftersom det ser ut som om det snart e så varmt att det inte en går att mäta värmen längre"?

"Trodde du att det håller på att bli vår? Du skulle bara veta! Vi är tvugna att justera skalan med tanke på inkommande istid"

Jag vet inte. Jag har finner inte fler ord...

PS. För er som tycker att mitt liv verkar innehållslöst och att jag borde ägna mig åt viktigare saker än att störa mig på forecas hemsida, så kan jag informera er om att jag för tillfället är en mycket upptagen kvinna...

Nu ska jag gå och äta kräm. DS.

So long minus 20. Välkommen plus 20!

Snön smälter, blommor tränger upp ur jord och asfalt och idag kom ännu ett vackert vårtecken, denna gång från Forecas hemsida. Temperaturen stiger och därmed har de blivit tvungna att höja skalan på plussidan vilket ledde till att +20 gjort entré och -20 fått packa sitt pick och pack för den här gången. Tack och hej!



Nu är det inte långt kvar till + 25.

/Madde

Borttrollade tandtroll

Igår tog jag då slutligen mod till mig och ringde tandläkaren för att boka en tid. Bättre att göra det nu innan munnen ruttnar bort kändes det som. Tröstade mig med att de antagligen har en mycket lång väntetid så det kommer nog att dröja innan det blir dags på riktigt.

När jag får prata med den trevliga receptionisten och hon frågar när jag har möjlighet att komma så säger jag att jag är ganska flexibel för jag är studerande. Mest för att verka tillmötesgående.

"Vi har en tid imorgon klockan 9 kan du komma då?"

Oj, imorgon? Redan?! En snabb titt i schemat visar att jag faktiskt kan komma då. Det krockar inte ens med den enda obligatoriska föreläsningen på hela veckan. Skit också.

"Jaa, då är du välkommen till oss imorgon då"

Imorse åkte jag iväg efter att satt dubbelt så lång tid på att borsta tänderna som på att sminka mig. Minuterna innan själva besöket kändes det som om jag hade en puls på 180. Det var inte själva undersökningen som skrämde mig utan snarare vad undersökningen skulle visa. Föreställde mig hur tandläkaren faller av stolen i chock över hur många hål jag har.

"Kära barn, vad har du gjort?! Äger du ingen tandborste!? Det blir minsann löständer hädanefter"

Typ så...

"Madelen varsågod"

Jag går iväg mot min dom iklädd blåa skoskydd (måste ju göra allt för att komma på god fot med tandpersonalen).

Jag sätter mig till rätta i stolen och de stora strålkastarna riktas först mot ögonen sen mot munnen. Och så börja tandläkarspråket som man så väl känner igen men aldrig minns vad som egentligen sagts:


"Ett till åtta, predukativ tandalius. Tre-fem, sju-tolv, non kordinoll toll."

Känner en golfboll stor klump av oro i halsen som inte blir bättre av att försöka svälja med öppen mun. Slutligen kommer översättningen.

"Jag är tvungen att göra dig besviken. Du har inga hål. Inget karies över huvudtaget. Visdomständerna föreslår jag att du funderar på att ta bort men i övrigt ser det jätte bra ut. Fortsätt med det du gjort hittills."

What?! Plötsligt blev det här ett mycket trevligt inslag i denna annars motiga och blåsiga dag. Vi tittade tillsammans på röntgenbilder och jag fick en dos tandkunskap på köpet med lite goda tips.

Och i och med att jag inte ens hade tandsten som behövde putsas bort så kostade undersökningen ingenting.

Bonus!

/Madde

Vårig våffeltisdag

Igår skrev jag min allra sista tenta inom Kostvetenskap, förutsatt att jag blir godkänd det vill säga. Nu är det bara slutarbetet kvar och sen kan jag titulera mig Kostvetare till sommaren. Men innan vi börjar med slutarbetet var vi fyra tjejer som ville fira att tentan var över, att våren var på kommande och att framtiden ligger vid våra fötter. Och så här inför våffeldagen och vårdagjämningen finns det väl inget bättre sätt att fira våren på än med våfflor?

Helena hade med sig ett fint och stort våffeljärn från Dalarna och vi bestämde oss för att göra både frasvåfflor och belgiska våfflor. Först ut frasvåfflorna som blev super frasiga (surprise) och goda.

Till dem åt vi salta tillbehör. Avokado, kräftstjärtar,
rödlök, kaviar och crème fraiche.

Och ni kan gissa att det var gott efter tre timmars statistik räknande.

Näst ut var de belgiska våfflorna. Det som skilde smeten från frasvåfflorna var att man använde jäst och både mjölk och mineralvatten. Dessutom gick det åt dubbelt så mycket ägg. Äggulorna vispades direkt ner i smeten och äggvitorna vispades till hårt skum innan de vändes ner i smeten. Sen ska smeten jäsa till dubbel storlek och innan man gräddar häller man i smält smör. Så var i alla fall det recept som vi gjorde och eftersom ingen av oss gjort belgiska våfflor innan så var det mycket spännande att se hur det blev.

Smeten blev i alla fall VÄLDIGT fluffig och lätt.

Och våfflorna blev väldigt lätta och frasiga


VÄLDIGT lätta och frasiga! De behöll formen bra så om du tycker
att dina våfflorna blir sega och tråkiga kan du testa göra belgiska.
Det gick dessutom mycket snabbare att grädda dem
så vi fick ligga i för att hänga med

Efter salt kommer givetvis sött och den här omgången våfflor
serverades med hallon, blåbär och jordgubbssylt plus grädde eller glass,
eller allt på samma gång.

Det hade hunnit bli lite mörkt ute så bilden blev inte så
bra men jag kan intyga om att det var gott

Jag kan också intyga att jag åt så mycket våfflor till lunch
att det inte blev någon middag den dagen.

Jag tror nästan jag har lite våffel hangover idag....

Om ni vill testa göra belgiska våfflor så följde vi det här receptet. Men jag tror att jag tänker testa den här varianten nästa gång utan mineralvatten och jäst som inte verkar så omständig.

Måste bara hitta ett våffeljärn först.

/Madde