Efter vinter kommer vår

Vintern känns ofta mörk och kall. Allt är dött. Djur och fåglar syns knappt till. Det är som om självaste själen gått i dvala och nytt liv känns väldigt avlägset. Näst intill omöjligt.

Livet känns också mörkt ibland. Orättvist mörkt för en del. Varför ska det finnas död och sorg?

Jag har inget svar.

Jag har bara hopp. Hopp om att det finns något bättre än den kalla livlösa vintern. Hopp om att det finns ett bättre liv efter detta. Hopp om att en dag få leva helt utan sorg och smärta. Hopp om att få mötas i himlen.


Det har varit en lång vinter men nu är våren på väg igen. En vår som man innerst inne vet att finns men som varje gång lyckas överaska med sin majestät. Det som var dött har åter mirakulöst fått liv. Löven spricker, blommorna blommar, fåglarna kvittrar och själen väcks till liv igen.

Allt detta vittnar om något större än mig själv. Om ett enastående liv som jag inte ens kan föreställa mig. Vilken glädje, vilken lycka, vilket hopp!

"Det finns glädje bortom graven och en framtid fylld av sång"

/Madde

P.S. Återkommer så småningom med mindre allvarliga inlägg. Men just nu vill jag leva på hoppet.