Utmaning: Grava Lax

Hittills i utmaningsserien har vi använt kyckling, köttfärs och falukorv så det kändes som om det var dags för fisk nu. Vi bestämde oss för att grava lax. Jag har själv inte gjort det förut men ville gärna göra det själv. Tomas fick som vanligt frångå sina tidigare recept och hitta på ett nytt. Jag googlade som vanligt men vågade också mixtra lite själv.

Jag bestämde mig för att göra en citrusgravad lax med citron och lime. Istället för vanligt socker använde jag ett ljust muscovado socker och tänkte att det kunde ge en lite annan smak. Till laxen gjorde jag en ljummen potatissallad med äpple, rödlök, purjolök, crème fraische och dijon senap.

Här är matlådan som Tomas fick av mej:


Och här är matlådan som jag fick. Tomas lax var gravad med citronskal, svartpeppar, fänkål och selleri. Dessutom hade han den här gången gjort liten smygundersökning om vad jag gillar utan att jag förstått det. Jag tycker väldigt mycket om kålrotslåda så vad hittar jag inte i min matlåda om inte kålrotslåda i biff-format: Kålrotsbiffar. Till laxen och kålrotsbiffarna serverades en fänkåls coleslaw och så förstås citron på toppen.


Jaa va ska man säga egentligen. Vad är en lunch i matlåda? Platt och färglös och slemmig... och tråkig och alldeles alldeles... Underbar! För min del var det en godaste matlådan i utmaningens 4 veckor långa historia. Sött, syrligt och salt med mycket fräscha smaker.

Grattis Tomas till en mycket lyckad matlåda! Synd bara att min fisk var snyggare:)

Utmaning: Falukorv

Falukorvsutmaningen blev en lustig historia för min del. Vardagsmat för så många svenskar men jag e ju inte svensk så det jag hade inga recept att falla tillbaka på. Inte ens i Finland har jag använt så mycket av den liknande länkkorven annat än att grilla över öppen eld i skidbacken.

Det fick bli korv i ugn men på annat vis tyckte jag. Googlade lite och hittade ett recept på Falukorv Provencale som så gott ut.

Först tog man falukorv och skivade den nästan ända ner.

Sen blandade man till örter, olivolja och vitlök plus senap som man skulle kleta ner falukorven med.

Därefter skar man till zuccini, aubergine, tomat och lök som skulle tryckas in mellan falukorvsskivorna. Det blev mycket grönsaker...

Och så vad det bara att börja. Efter att zuccinin var nertryckt såg det rätt så festligt ut. Men sen blev det lite tufft att få in resten av grönsakerna också...

Det gick till sist men en del hamnade ovanpå. Var e falukorven?

Efter gräddning med ost såg det inte lika festligt ut längre. Var ÄR falukorven?!


I matlådan såg det om möjligt ännu mindrefestligt ut. Men det gör det ju alltid i matlåda. Inte ens Tomas mat ser lika festligt ut i matlåda. Fast till skillnad från mej så hade Tomas tänkt på det här med presentation och det faktum att maten inte ser så god ut i matlådan...


...så istället för en matlåda blev jag serverad min falukorv på en färgglad tallrik med hör och häpna SILVER BESTICK! *fusk*


Jaa, och maten var god också. Tomas hade försökt lyxa till falukorven genom att kalla skivorna för "Falukorvs tournedos". Kalla det vad man vill men det var fortfarande falukorv och ingen oxfilé direkt. Till falukorven serverades lite stekt potatis, broccoli och rödlök med kapris. Röran uppepå innehöll fetaost och tomat om jag inte minns helt helt fel.

Tja... det slank bra ner med silverbestick i alla fall.

Korka champagnen gott folk!

Skär upp tårtan!
Livet leker!
Jag har fått jobbet som jag helst ville ha!

/Henkke

Jobbsökandets berg- och dalbana

Jag har ju inte skrivit på en tid men tänkte nu lätta mitt hjärta. När folk frågar vad jag gör så svarar jag lite försynt att "jag söker jobb" och har lite svårt att möta deras blick. Att säga arbetslös känns alldeles för allvarligt, det är ju ändå bara tillfälligt och tills jag hittar ett jobb.

Det känns nämligen lite som om man inte har skött sig riktigt utan brutit mot reglerna. Som när man hade spelat fotboll på fel sida om skolan i lågstadiet eller tittat på film halva natten istället för att läsa till prov i högstadiet. Det hela blev inte bättre när jag hade träffat min handledare på arbetsförmedlingen. Han var lite trött på sitt jobb och skötte det inte speciellt bra, han hälsade inte och tittade inte heller på mig under hela mötet. Han hade inte förberett sig utan gick igenom mina uppgifter med mig och kritiserade allt jag skrivit i anmälan.

"Har du intyg från dom här jobben?",
"Har du lärarbehörighet i Sverige?",
"Du har alltså inte ansökt om intyg från högskoleverket?",
"Varför söker du jobb inom försäkring och riskbedömning? har du utbildning för det?".

Sen satte han upp deadlines för när jag skulle lämna in intyg på allt. Jag satt och funderade på vad han ska göra om jag inte lyder? Vanligtvis kan de dra in A-kassan men de har ju ingen hållhake på mig eftersom jag inte får några pengar.

Man kan säga att mötet inte riktigt fick rätt effekt på mig. Jag antar att det ska sporra en och vara ett stöd i processen att hitta arbete. Jag gick hem och kände mig lite kriminell.

Nu är det ju inte bara sura miner när man söker jobb. Det är faktiskt en riktig berg- och dalbana. Humöret svänger vanligtvis uppåt när man hittar ett jobb som man verkligen vill ha. Man sitter och skriver sin ansökan och drömmer om hur bra det skulle vara att få jobbet, gå med snygga kläder och göra viktiga saker, lösa omänskligt svåra uppgifter med sina kollegor och få en massa pengar in på kontot.

Efter det biter man på naglarna ett par veckor tills man får en intervju, HURRAA! Man seglar på ett moln till intervjun i sin nystrukna skjorta och blir världens trevligaste och ivrigaste människa. Man klarar av vad som helst och har finurliga och smarta svar på de flesta av frågorna, verkar självsäker och ser inga hinder för varför de inte skulle välja just mig.

Efter det biter man på naglarna och ber till Herren att han ska låta sin vilja ske, men att det skulle vara riktigt najs om han kunde tänka sig att låta hans plan innehålla jobbet som man vill ha.

Där är jag nu. Sitter och väntar bredvid telefonen på att rektorn från min drömskola ska ringa och ge mig besked. Det har kommit många besked under den tid jag har sökt jobb och alla har varit ett artigt "nej tack" (eller bara bruten kontakt).

Snart vet jag om berg- och dalbanan svänger upp eller ner bakom nästa krök. Blir det uppåt så vet jag inte vad jag tar mig till, kanske ger min fru en smällkyss och dricker glögg :) Då är mitt liv ett himmelrike. Blir det nej som så många gånger förr får jag väl dricka glögg i alla fall och surfa in på arbetsförmedlingens hemsida igen.

/Henkke

Resultat av utmaning nummer 2

Jag måste erkänna att det var två ganska oinspirerade studenter som tog sig an veckans utmaning. Idéerna sprudlade inte direkt. Min idé föddes på en regnig cykeltur på väg hem. Jag ville inte krydda så mycket utan tillsätta ingredienser istället. Jag bestämde mig för att göra köttfärsbiffar med rårivna rödbetor i. Men för att det inte skulle bli alltför likt Lindströmsbiffar så experimenterade jag med att använda blåmögelost. Jag såg framför mig fina saftiga köttfärsbiffar som färgats lite smått av rödbetorna och med små lagom smälta ostbitar som tittar fram ur härligheten.

Så härligt blev det nog inte. Rödbetorna satte minsann färg på biffarna. De blev totalt lila och blåmögelosten försvann lika fort som den blandades i. Om man ens skulle ha kunnat känna smaken av osten när biffarna var stekta men icke. Det var rent ut sagt ett slöseri med pengar. Rödbetorna som jag finrev gjorde dock att biffarna blev riktigt saftiga och smeten var otroligt lätt att forma till fina biffar.

Jag tror inte att jag orkar orda så mycket mer om mina biffar utan visar er det förskräckliga fotot istället.


Lila är höstens färg..har jag hört. Men mat, den ska inte vara lila helt enkelt. Den här bilden ropar inte direkt "Ät mig!" även om det var gott. Det andra lila på bilden är lite marinerad rödkål och rödlök. Inte någon direkt hit där heller. Vitsåsen till potatisen blev lite mystisk den med. Gjorde den på låglaktos mjölk så den blev söt vilket var mindre gott.

Mera gott (och tusen gånger mer inbjudande) var Tomas köttfärsbiffar med svarta oliver, citron och oregano (bland annat). Jag gillar egentligen inte svarta oliver men i den konstallationen blev det riktigt bra. Biffarna serverades med pasta i hemmagjord tomatsås och med lite fetaost.



Nu tar utmaningen paus en vecka pga frenetiskt studerande men därefter är vi tillbaka med nästa utmaning:

Falukorv

/Madde

Dags för utmaning igen...

Veckans utmaning visade sig i första hand bli en fråga om att hinna göra veckans utmaning. Det har varit mycket på gång och tiden har på något sätt gått åt till allt möjligt. Men ikväll gjorde jag min insats i alla fall och imorgon är det dags för redovisning igen.

Veckans utmaning: Köttfärsbiffar med tillbehör

Det låter ju inte så svårt eller? Alla har väl gjort köttfärsbiffar tidigare. Men det är ju just det som är svårt. Vi får inte göra något som vi gjort innan och det ska fortfarande vara gott. Det är svårt att göra om en klassiker som man har en bestämd uppfattning om hur den ska smaka. Tomas tyckte det var svårt och hade inte bestämt sig tidigare idag. Mitt råd: "Googla, du måste inte alltid komma på nåt nytt". Så vi får väl se vad det blir.

Resultatet kommer imorgon men för min del kan jag avslöja att det inte blev fullt så exotiskt som förra veckan. Jag höll mej mer på hemmaplan. Lite traditionellt med lite nytt. För min del blev det inget googlande den här veckan och freestylingen kan gott och väl förlorat mig segern (över *hosttomas* mig själv då förstås). För att Tomas ska slippa vara nervös kan jag ju säga att det blev ingen revolutionerande smakupplevelse denna vecka. Ganska mesigt egentligen...

Mesigt men gott:)

Karibisk Kyckling

Snöstorm utomhus och utmaning inomhus. Upplägget var perfekt och det var minsann blodigt allvar även om det egentligen inte var någon tävling. Det var en alltför glad Tomas som jag träffade dagen innan maträtterna skulle presenteras. Det var något lurt på gång. Han lyckades göra mig lite nervös även om jag var ganska säker på mitt recept.

Jag utgick ifrån ett recept på Food networks hemsida. Det var en marinad som jag sen lade till och plockade bort lite ifrån och anpassade till 1 kg kycklinglår som jag hade i frysen.

När jag efter mycket möda kommit hem genom snöstormen plockade jag fram kycklinglåren som legat i marinad sedan förra dagen. Till min lättnad luktade det ännu godare idag än dagen innan. Kycklingen lades i ugnen och undertiden tog jag resten av marinaden och kokade ner den till en glaze som sen skulle penslas på kycklingen efter halva tiden. Gudomliga dofter spred sig i lägenheten.

Här kokas marinaden till en glaze.

Så här mörk och klibbig blev glazen efteråt. Den kokades lite längre än meningen på grund av ett oväntat infall från min sida. Plötsligt började jag visualisera rätten framför min och konstaterade att vitt ris och brun kyckling kommer inte att se så aptitligt ut. "Jag måste ha nånting färgglatt!"

Då kom jag plötsligt ihåg en kommentar till kycklingreceptet där personen i fråga hade serverat en avokado-mango salsa till. "Avokado-mango, det e ju färgglatt, jag vet inte hur man gör en sån salsa, men en sån salsa ska jag ha!"

Då blev det spring i bena. På med vinterkläderna, upp med luvan och ut i snöyran. Tävlingsinstinkten väcktes till liv och mantrat "Det är ingen tävling men jag ska vinna" sattes igång. Jag sprang hela vägen och tillbaka till ica i hopp om att de skulle ha en mogen mango. Och visst hade de det, en lite väl mogen mango tillochmed.

Men det blev i alla fall en avokado-mango salsa med lime, vitlök och chili (och koriander för det har min svägerska sagt är det viktigaste i en salsa fast jag tycker det mest smakar tvål). Helt okej faktiskt. Lite slemmig pga övermogen mango och avokado, men ändå: FÄRG!

Efter att kycklinglåren varit i ugnen den angivna tiden var de mycket saftiga, men skinnet var inte knaprigt som jag hade hoppats. Då flyttade jag upp plåten och vred på övervärme. Det var dock inte den smartaste idén jag haft för fettet på plåten sprättade upp i värmeslingorna och började ryka. Jag bestämde att det inte var värt att sätta eld på lägenheten för att få knaprigt skinn så det fick vara.


Kycklingen blev i alla fall väldigt god och fick tumme upp av Henkke. Mer hetta kunde den ha haft men det e ju lätt åtgärdat. Nästa gång gör jag nog rätten med kycklingfilé så att man slipper hela skinnstressen (eller så kan man grilla den...nästa sommar)

Nästa dag träffade jag Tomas på lunch och vi bytte förväntansfullt matlådor och öppnade på locket. Detta var Tomas matlåda:

Och i min matlåda hittade jag kycklingfilé som torrmarinerats i en massa olika kryddor (koriander, svartpeppar, chili- och paprikapulver, oregano och timjan mm.). Till den serverades quesadillas fyllda med Tomas försvenskade variant på sötpotatis: morot och potatis. De innehöll också två sorters ost och var kryddade med sambal oelek och vitpeppar. Som pricken över i hade han gjort en tomatsalsa gjord på passerade tomater, rostad majs, chili och lök. Helhetsintrycket från matlådan tyckte jag var mycket bra (mer kreativt än mitt vita ris minsann) och allt var mycket gott. Tomas (självkritisk som han är) var allmänt nöjd men hittade ändå saker att förbättra.


Båda två var vi ändå glada över de matlådor vi gjort och också över de matlådor vi ätit. Och jag gjorde ett recept som jag kommer att göra igen så då vann jag. Över mig själv i alla fall:)

Jag rekommenderar varmt den karibiska marinaden. Nästa gång gör jag den nog lite hetare och så skippar jag skinnet och köper kycklingfiléer istället. Mindre brandfarligt så...

/Madde

Här är min ingredienslista för er som vill prova receptet:

1 röd chili (Jag hade utan frön men det skulle ha varit gott med lite mer hetta)
2 msk soja
2 msk honung
2 msk farinsocker
1 msk strösocker (ja, jag vet det e mycket sött men ack så gott)
1 tsk fänkålsfrön (mald i mortel)
1 tsk kryddpeppar
1 tsk torkad timjan
½ tsk malen ingefära
2 pressade vitlöksklyftor
½ dl hackad gul lök
10 cm purjolök (här kan man nog gott ta mer av den gula löken istället)
2 msk vitvinsvinäger (äppelvinäger enligt receptet)
3 msk lime juice
3 msk appelsinjuice

1 kg kyckling

Mixa marinaden och marinera gärna över natten.

Utmaningen

Så har det blivit dags att presentera ett nytt inslag i vardagen nämligen UTMANINGEN (i brist på bättre namn. Kom gärna med förslag:)

Kort och gott handlar det om två klasskompisar, en hushållskock (jag) och en utbildad kock (Tomas) som fastnat i gamla vanliga veckomatsedlar och lunchlådor och behöver utmanas för att utvecklas i matlagningen (Jaa, jag i alla fall. Men jag tar inspiration av Tomas.)

Nu är det ju ganska uppenbart att vi är på två väldigt oilka nivåer. Det är ju ingen konst för Tomas att utmana mig att laga något nytt men jag skulle ha svårt att komma på något som Tomas inte gjort.

Så för att det ska bli en lika stor utmaning för oss båda ser utmaningen ut på följande sätt:
Vi bestämmer gemensamt ett tema och sedan är de enda reglerna att man inte får göra något man gjort innan. Det handlar helt enkelt om att utmana sig själv. Ingen kan riktigt vinna men man kan vinna över sig själv på sätt och vis. Prövar man något nytt och lär sig något har man ju vunnit mycket.

Efter en del funderande och klurande bestämde vi oss i alla fall för ett första tema:

Karibisk Kyckling

Resultatet får ni se inom kort. Kanske ni också vill hänga med på utmaningen :)

/Madde

En krona hit eller dit...

Att vara tillbaka till Sverige igen känns bra. Jetlagen har lagt sig sakta men säkert och våra rutiner och vardagens måsten (plus förseenade räkningar) har hunnit ikapp oss.

Den här helgen passade vi på att bara storsa omkring på stan lite i solskenet. Lite små förnödenheter skulle inskaffas däribland en krok med sugkopp till badrummet (= inte så stor utgift). Jag hittade i alla fall ett passande exemplar som jag bestämde mej för att köpa, 15 kronor för två krokar med sugkopp (= det kan jag leva med). Henrik fick betala (= lyxigt). Undertiden stod jag och filosoferade bland julpynt och julskärnor. Henrik betalade med en tjugolapp och fick tillbaka en krona. Filosoferandet fortsatte enda tills det tog tvärstopp. En krona?!

"Ursäkta herr expedit men kostade inte krokarna 15 kronor?"
"Oj, ursäkta. Maskinen måste ha slått in fel, men det rättar vi till"
"Jaa, det handlar ju inte direkt om stora pengar men..."
"Joo men det rättar vi till, ingen fara!"
"Tack!"
"Jag behöver bara få lite uppgifter av dej"
"Jaha?"
"Jag behöver namn, telefonnummer och signatur tack."
Funderar ett slag om det faktiskt är värt besväret, 4 kronor e ju ingenting. Vad gör en krona hit eller dit. Men till sist bestämmer jag mig i alla fall för att skriva under, vi hade ju redan fått tillbaka våra 4 kronor.

"Tack så mycket", sa expediten och vi önskade varandra en trevlig helg.

Efter hela sugkoppsincidenten var vi ganska trötta och hungriga så vi gick till Subway för att äta (med rabatt i form av klubbkortet naturligtvis:). Två olika subs fick det bli, en med rostbiff och en med kyckling.

"Vilket bröd vill du ha?"
"Fullkorn tack"
"Vill du ha extra ost för 4 kronor?"
"Nej, det behövs...eller föresten...ja tack!"

Vilket fantastiskt spännande liv jag lever:)

/Madde

(P.S. Nästa inlägg: Utmaningen. I en blogg nära dig)

Pike's Peak Bergsäventyr

Min kära bror och hans ännu kärare fru vet minsann vad vi gillar. För att fira våra gemensamma födelsedagar och Henkkes examen skickade de iväg oss på ett bergsäventyr vi sent kommer att glömma.

Planen: Bestiga Pike's Peak, 4302 meter över havet, 23 km och 2200 meters stigning på två dagar.

Med det senaste fjälläventyret i färskt minne kan vi lugnt konstatera att jag var lite nervös inför att bestiga ett berg som är ökänt för sina hastiga väderförändringar. De sista 4,2 km var över trädlinjen vilket innebar att vi skulle vara helt exponerade för vädrets makter.

Madde och åska = Big no no.

Vi började i alla fall resan med att sova på ett Viktorianskt B&B vi foten av berget. Nästan som ett blått muminhus :)

Stilen är nog inget jag själv skulle välja för vårt kommande hus men för en natt sveptes man in i en annan värld och väldigt sköna duntäcken.

Något skumt var det dock med badrumsdörren. Ser ni nånting konstigt med den här bilden?

Hursomhelst så sov vi mycket gott, även om jag hade ett litet nervspratt innan jag slutligen somnade. Morgonen efter njöt vi av en mycket fin frukost och proppade i oss kalorier för att ta oss an dagen. Vi började vår vandring på Barr Trail på ca 2000 meters höjd.

Stigen var brant redan från början och slingrade sig från sida till sida och musklerna fick jobba och svetten rann. Efter 30 minuter kännde jag att allt inte var riktigt som det skulle.

Skoskav... 22 km kvar... Jag var inte glad.

Innötta skor borde inte ge skoskav. Fram med Compeed. Efter ännu 10 minuter var jag igen tvungen att stanna. Hjälpte inte... Compeeden hölls inte på. Compeed slut. Rotar i packningen för att hitta nåt. Plåster? Tejp?

Nope... Men vad har vi här? Trosskydd. Näsmast tejp man kan komma...

Man tager vad man haver säger Madde och hoppas på det bästa.

Henkke skriver: Det var i alla fall en fin plats att ha skoskav på. Madde gick så fort upp för berget att det var skönt med en liten paus för att hämta andan. På så här hög höjd drabbas man lätt av yrsel och illamående men eftersom vi hade varit på hög höjd innan så klarade vi oss bra.

Så här såg målet ut. Det kändes väldigt mäktigt, man vågade knappt tänka på hur långt och högt och brant det skulle bli följande dag.

Framme vid Barr Camp efter knappt fyra timmars vandring uppåt. Här skulle vi övernatta och bli serverade middag och frukost.

I stugan bodde Theresa och Neil sedan fem år tillbaka. De var verkligen duktiga på att ta hand om alla som höll till i skogen. Theresa sa att fåglarna lärt henne hämta frön så att de kunde äta direkt ur handen.

En liten ekorre försökte stjäla hela min påse med nötter. Det var lite lustigt för påsen vägde mera än ekorren.

Det fanns både chipmunks och vanliga ekorrar. Jag är inte riktigt säker på vad den här var men Piff och Puff är chipmunks och de har vita ränder på ryggen.

Madde fick lov att titta riktigt nära.

Utsikten var helt underbar på vägen upp till toppen.

En mile kvar till målet!

Här syns stigen som slingrar sig fram och tillbaka över berget. Det var brant så vi var nöjda med att gå en längre väg med mindre lutning.

Om ni fortfarande tvivlar på att 4300 meter är högt så kolla den här bilden. Man vill verkligen inte falla ner men utsikten var fantastisk.

Madde:

Att äntligen nå toppen blev något av ett antiklimax. Medan de sista stenbublingarna passerades och fötterna travade på plattare underlag uppenbarade sig ett hus på toppen och massor med människor som av någon anledning inte alls såg lika ansträngda ut som vi. De hade nått toppen med bil eller med spårvagn på ca 1.5 timmar, något som tagit oss ett tvådagars äventyr. Vyerna där uppe var inte mer spektakulära än vad vi sett de senaste timmarna så vi brydde oss inte ens om att fotografera längre. Vi gick in i stugan och åt gratis doughnuts tack vare mina kuponger jag printat ut. Till och med de var en besvikelse.

Hela resan var dock långt ifrån en besvikelse. Men när jag såg att molnen rullade in från de andra bergen var jag glad att ta spårvagnen ner.

Här e utsikten från vagnen.

När vi körde iväg och lämnade Pike's Peak bakom oss kändes det minst sagt märkligt att titta upp på bergstoppen där vi var får några timmar sen. (Notera molnhopen, just där är Pike's Peak)

Innan resan var helt över slängde vi på oss rena kläder, knöt upp håret och svängde in på en italiensk restaurang. Maten var fantastisk och Henkke var nära att spricka.

Henkke: De sista solstrålarna på ett underbart äventyr fångade vi från bilfönstret. Ett äventyr att berätta om för barn och barnbarn.

Madde: Och vad tror ni att jag hittade i min väska som jag burit på hela helgen när vi väl kom hem?

Skoskavstejp...

Henkkes jobb

Jess nu är vi i Colorado!!!

Jag är ju här för att jag inte kan vara utan min fru mera än några timmar åt gången. Det blev alldeles för länge när jag var hemma och jobbade innan resan i tio dagar och Madde bodde i Uppsala.

Egentligen borde jag ju ha hittat ett "riktigt" arbete redan i våras när jag blev magister. Men jag har resonerat som så att om man inte har jobb så är det lätt att få ledigt för att resa i sex veckor.

Just nu jobbar jag på ett ca 200 kvadratmeters hus som vi renoverar. Jag har isolerat väggar, lagt skivor och spacklat. Ett lite roligare projekt har varit trappan. Jag rev den gamla med öronproppar och munskydd på en förmiddag och sedan var det bara att börja fundera på hur den nya skulle se ut. Jörgen gillar att googla, så vi byggde på amerikanskt vis. Det blev stabilt och ordentligt :)
Det var lite knepigt att räkna trigonometri utan räknemaskin. Vad blir tan30=x/32? Jag blev tvungen att rita en figur och mäta för att fixa vinklarna på 30 grader i trappan. Sedan är ju det amerikanska måttbandet en historie för sig. Försök hitta 34 35/64 i tum om ni kan. Man lär sig efter en tid men det är verkligen annorlunda.

Det här är det amerikanska sättet att bygga en trappa. Det kändes ju lite konstigt att "såga sönder" så fina plankor.

Trappan ovanifrånoch nerifrån Så här blev det med rum för toalett eller garderob under.

Hela trappan tog tre dagar att bygga så här långt efter att vi hade kommit på hur allt skulle göras. Nu återstår bara två badrum och ett kök. Trappan kommer att kläs in med heltäckande matta och det gamla räcket kommer att återanvändas.

I helgen ska vi handla kakel till tre badrum och fira Rosas födelsedag. Det är en härlig och bekymmersfri tillvaro vi lever. Det passar oss bra för tillfället men det kommer nog att bli skönt när vi kommer hem till Uppsala och våra gamla rutiner.

Henkke