Jobbsökandets berg- och dalbana

Jag har ju inte skrivit på en tid men tänkte nu lätta mitt hjärta. När folk frågar vad jag gör så svarar jag lite försynt att "jag söker jobb" och har lite svårt att möta deras blick. Att säga arbetslös känns alldeles för allvarligt, det är ju ändå bara tillfälligt och tills jag hittar ett jobb.

Det känns nämligen lite som om man inte har skött sig riktigt utan brutit mot reglerna. Som när man hade spelat fotboll på fel sida om skolan i lågstadiet eller tittat på film halva natten istället för att läsa till prov i högstadiet. Det hela blev inte bättre när jag hade träffat min handledare på arbetsförmedlingen. Han var lite trött på sitt jobb och skötte det inte speciellt bra, han hälsade inte och tittade inte heller på mig under hela mötet. Han hade inte förberett sig utan gick igenom mina uppgifter med mig och kritiserade allt jag skrivit i anmälan.

"Har du intyg från dom här jobben?",
"Har du lärarbehörighet i Sverige?",
"Du har alltså inte ansökt om intyg från högskoleverket?",
"Varför söker du jobb inom försäkring och riskbedömning? har du utbildning för det?".

Sen satte han upp deadlines för när jag skulle lämna in intyg på allt. Jag satt och funderade på vad han ska göra om jag inte lyder? Vanligtvis kan de dra in A-kassan men de har ju ingen hållhake på mig eftersom jag inte får några pengar.

Man kan säga att mötet inte riktigt fick rätt effekt på mig. Jag antar att det ska sporra en och vara ett stöd i processen att hitta arbete. Jag gick hem och kände mig lite kriminell.

Nu är det ju inte bara sura miner när man söker jobb. Det är faktiskt en riktig berg- och dalbana. Humöret svänger vanligtvis uppåt när man hittar ett jobb som man verkligen vill ha. Man sitter och skriver sin ansökan och drömmer om hur bra det skulle vara att få jobbet, gå med snygga kläder och göra viktiga saker, lösa omänskligt svåra uppgifter med sina kollegor och få en massa pengar in på kontot.

Efter det biter man på naglarna ett par veckor tills man får en intervju, HURRAA! Man seglar på ett moln till intervjun i sin nystrukna skjorta och blir världens trevligaste och ivrigaste människa. Man klarar av vad som helst och har finurliga och smarta svar på de flesta av frågorna, verkar självsäker och ser inga hinder för varför de inte skulle välja just mig.

Efter det biter man på naglarna och ber till Herren att han ska låta sin vilja ske, men att det skulle vara riktigt najs om han kunde tänka sig att låta hans plan innehålla jobbet som man vill ha.

Där är jag nu. Sitter och väntar bredvid telefonen på att rektorn från min drömskola ska ringa och ge mig besked. Det har kommit många besked under den tid jag har sökt jobb och alla har varit ett artigt "nej tack" (eller bara bruten kontakt).

Snart vet jag om berg- och dalbanan svänger upp eller ner bakom nästa krök. Blir det uppåt så vet jag inte vad jag tar mig till, kanske ger min fru en smällkyss och dricker glögg :) Då är mitt liv ett himmelrike. Blir det nej som så många gånger förr får jag väl dricka glögg i alla fall och surfa in på arbetsförmedlingens hemsida igen.

/Henkke