Pike's Peak Bergsäventyr

Min kära bror och hans ännu kärare fru vet minsann vad vi gillar. För att fira våra gemensamma födelsedagar och Henkkes examen skickade de iväg oss på ett bergsäventyr vi sent kommer att glömma.

Planen: Bestiga Pike's Peak, 4302 meter över havet, 23 km och 2200 meters stigning på två dagar.

Med det senaste fjälläventyret i färskt minne kan vi lugnt konstatera att jag var lite nervös inför att bestiga ett berg som är ökänt för sina hastiga väderförändringar. De sista 4,2 km var över trädlinjen vilket innebar att vi skulle vara helt exponerade för vädrets makter.

Madde och åska = Big no no.

Vi började i alla fall resan med att sova på ett Viktorianskt B&B vi foten av berget. Nästan som ett blått muminhus :)

Stilen är nog inget jag själv skulle välja för vårt kommande hus men för en natt sveptes man in i en annan värld och väldigt sköna duntäcken.

Något skumt var det dock med badrumsdörren. Ser ni nånting konstigt med den här bilden?

Hursomhelst så sov vi mycket gott, även om jag hade ett litet nervspratt innan jag slutligen somnade. Morgonen efter njöt vi av en mycket fin frukost och proppade i oss kalorier för att ta oss an dagen. Vi började vår vandring på Barr Trail på ca 2000 meters höjd.

Stigen var brant redan från början och slingrade sig från sida till sida och musklerna fick jobba och svetten rann. Efter 30 minuter kännde jag att allt inte var riktigt som det skulle.

Skoskav... 22 km kvar... Jag var inte glad.

Innötta skor borde inte ge skoskav. Fram med Compeed. Efter ännu 10 minuter var jag igen tvungen att stanna. Hjälpte inte... Compeeden hölls inte på. Compeed slut. Rotar i packningen för att hitta nåt. Plåster? Tejp?

Nope... Men vad har vi här? Trosskydd. Näsmast tejp man kan komma...

Man tager vad man haver säger Madde och hoppas på det bästa.

Henkke skriver: Det var i alla fall en fin plats att ha skoskav på. Madde gick så fort upp för berget att det var skönt med en liten paus för att hämta andan. På så här hög höjd drabbas man lätt av yrsel och illamående men eftersom vi hade varit på hög höjd innan så klarade vi oss bra.

Så här såg målet ut. Det kändes väldigt mäktigt, man vågade knappt tänka på hur långt och högt och brant det skulle bli följande dag.

Framme vid Barr Camp efter knappt fyra timmars vandring uppåt. Här skulle vi övernatta och bli serverade middag och frukost.

I stugan bodde Theresa och Neil sedan fem år tillbaka. De var verkligen duktiga på att ta hand om alla som höll till i skogen. Theresa sa att fåglarna lärt henne hämta frön så att de kunde äta direkt ur handen.

En liten ekorre försökte stjäla hela min påse med nötter. Det var lite lustigt för påsen vägde mera än ekorren.

Det fanns både chipmunks och vanliga ekorrar. Jag är inte riktigt säker på vad den här var men Piff och Puff är chipmunks och de har vita ränder på ryggen.

Madde fick lov att titta riktigt nära.

Utsikten var helt underbar på vägen upp till toppen.

En mile kvar till målet!

Här syns stigen som slingrar sig fram och tillbaka över berget. Det var brant så vi var nöjda med att gå en längre väg med mindre lutning.

Om ni fortfarande tvivlar på att 4300 meter är högt så kolla den här bilden. Man vill verkligen inte falla ner men utsikten var fantastisk.

Madde:

Att äntligen nå toppen blev något av ett antiklimax. Medan de sista stenbublingarna passerades och fötterna travade på plattare underlag uppenbarade sig ett hus på toppen och massor med människor som av någon anledning inte alls såg lika ansträngda ut som vi. De hade nått toppen med bil eller med spårvagn på ca 1.5 timmar, något som tagit oss ett tvådagars äventyr. Vyerna där uppe var inte mer spektakulära än vad vi sett de senaste timmarna så vi brydde oss inte ens om att fotografera längre. Vi gick in i stugan och åt gratis doughnuts tack vare mina kuponger jag printat ut. Till och med de var en besvikelse.

Hela resan var dock långt ifrån en besvikelse. Men när jag såg att molnen rullade in från de andra bergen var jag glad att ta spårvagnen ner.

Här e utsikten från vagnen.

När vi körde iväg och lämnade Pike's Peak bakom oss kändes det minst sagt märkligt att titta upp på bergstoppen där vi var får några timmar sen. (Notera molnhopen, just där är Pike's Peak)

Innan resan var helt över slängde vi på oss rena kläder, knöt upp håret och svängde in på en italiensk restaurang. Maten var fantastisk och Henkke var nära att spricka.

Henkke: De sista solstrålarna på ett underbart äventyr fångade vi från bilfönstret. Ett äventyr att berätta om för barn och barnbarn.

Madde: Och vad tror ni att jag hittade i min väska som jag burit på hela helgen när vi väl kom hem?

Skoskavstejp...