Sidor

lördag 5 mars 2011

En roadtrip i Maddes experimentella hjärna

Henkke frågar ofta "Hur kom du på det här receptet" när jag kommer med något nytt på tallriken, både när det e bra och dåligt. Jag följer sällan recept till punkt och pricka och på så sätt uppkommer antingen nya smakliga kreationer eller äta-det-för att-inte-kasta-det mat.

Låt mig försöka ge er en guidad rundtur i hur min hjärna kan fungera, eller i det här fallet inte fungera, när jag experimenterar med recept.

Exempel: Banankaka med valnötsströssel.
Jag surfade runt på bloggar en dag och hittade ett mysigt recept på Banana Bread och eftersom jag gillar banankaka i största allmänhet så ville jag se hur de gjorde i det här receptet.

Inspirationen jag tog med mig från receptet var att rosta bananerna i ugnen pga att de inte var tillräckligt mogna samt att göra ett valnötsströssel ovanpå kakan. Det såg bara för gott ut! Däremot hade jag ett bättre grundrecept själv tänkte jag så jag använde det istället. Hemligheten: mer smör!. Men hur som helst, jag började på...

Bananerna rostades i ugnen för att få dem riktigt söta och goda.

Sen gjorde jag smeten enligt mitt eget grundrecept med mycket smör.

Men så kom första problemet: Jag hade en löstagbar form med mönster i botten och skulle därför svänga kakan upp och ner när den var färdiggräddad. Hur skulle jag då få strösslet ovanpå? Kanske jag kan lägga stösslet längst ner då? Men tänk om det bränns... Jag bestämde mig i alla fall att lägga först lite smet och sen lägga på ett laget med strössel.

Problem nummer två: Jag hade inga valnötter till valnötsströsslet...
Jahapp, då bakar vi banankaka med mandelströssel istället.

Fyllde på med resten av smeten och sen in i ugnen. Tänkte för mig själv:
"Lite pinsamt om jag skulle ha glömt strösslet, det var ju det som var hela grejen liksom."

Efter att jag lagt kakan i ugnen och pratat lite med Henkke som satt vid köksbordet, sneglade jag över på bakbordet och upptäckte problem nummer 3:


SMÖRET!


Hur kunde jag glömma smöret! Det var ju därför jag valde mitt eget recept!
Hur dum får man vara på en ordinalskala??? Nåväl, jag kanske kan få i smöret i efterhand. Kakan togs ut och smöret hälldes på...

... och trycktes med milt våld ner i kakan. Ska det vara smör så ska det!

När kakan väl var färdig såg den ju helt okej ut.
Jag kanske kommit på ett revolutionerande nytt banankaksrecept!

Jag tog loss formen och svängde på kakan för att få fram mönstret...
Ser ni nåt mönster på kakan? Ser ni ens nåt strössel på kakan?

Ja men huvudsaken är ju faktiskt att kakan är god
så då spelar det ju mindre roll hur den ser ut, eller hur?

Om den ändå hade varit god...

/Madde

3 kommentarer:

Emma sa...

Neej! Vilken extrem otur! Men lite roligt också :D

Benny sa...

För att svara på din fråga: Hur dum man får vara på en ordinalskala beror på hur mycket det kostar att vara så dum. Jag skulle tala för att Spearmans rho eller Kendalls tau bör vara signifikant negativt när variablerna som jämförs är dumhet och kostnad.

Det du skrev om receptet var också intressant...

Elin sa...

Hahaha! Typiskt! Har själv gjort samma sak, glömt smöret. Vi stjälpte ut hela smeten, blandade i smöret och fortsatte grädda. I fjol i Karis experimenterade vi en hel del, finns inte det vi inte haft i kakor, ingefära, punch, rysk vodka...

Skönt att höra att till och med du kan göra grejer som inte blir perfekta! Jag har gjort två fantastiska satser "semlor" i Umeå men efter två misslyckade försök att bevisa det för min mor ger jag upp.