Fralla versus Semla

Vem kunde tro att en akademiker med svenska som modersmål skulle ha problem med det svenska språket? Som finlandssvensk i Sverige pratar man inte riktigt samma språk som infödingarna. För att göra sitt efternamn förstått måste man tydligen dra ut på vokalerna och pressa fram ett Saaaaalou för att de inte skall lägga bordsreserveringen under Madelen Saú.

I tisdags hade jag den första grundläggande tentan (tenten) i livsmedelskemi och fysiologi och anatomi. Jag hade rätt så många hormoner och enzymer under kontroll, både teoretiskt och kroppsligt, och hur de fungerar under matspjälkningsprocessen. I en fråga skulle man analysera vad som händer när man äter en banan, torskfilé och en semla. Enzymerna dök upp som på beställning. Amylas spjälker kolhydraterna i bananen, pepsin spjälker proteinerna i torskfilén och lipas spjälker fettet i... semlan??? Men inte har ju en semla så mycket fett i sig. Jag förstod vad läraren ville komma fram till med de olika enzymerna men en semla kan ju vara riktigt nyttig med fullkornsmjöl, linfrön och komplexa kolhydrater, vilket jag också skrev. Vad tillverkar svenskarna för bröd egentligen? Jag vet att de har mycket sirap i brödet men mycket fett? Det gick inte ihop.

Efteråt gick jag med några kurskamrater och diskuterade tentan. Amylas - banan, pepsin - torskfilé och lipas - semlan förklarade de och inflikade: "Åh, semlor e såååå goda och det ska vara mycket grädde!"

PLING! Ett ljus gick upp i den lilla finlandssvenska hjärnan. Det var alltså inte en finsk ost- och skinksemla som läraren avsett utan en riktigt god fastlagsbulle. Jag skrattade högt när jag insåg att jag begått en av de klyschigaste missarna som finns när det kommer till det rikssvenska versus finlandssvenska språket. Hoppas jag inte får allt för avgörande poängavdrag på den frågan.

Jag borde kanske ha utnyttjat möjligheten att ta med sig en svensk ordbok?