Efter förtärda (mycket goda!) laxhamburgare utspelas följande konversation:
H: Huh! Oj vad jag blev mätt! Det känns som en tegelsten i min mage. Huh! (Går fram till skafferiet. Öppnar dörren, stirrar in i djupet och börjar rota efter något)
M: Vad söker du efter?
H: Banankakan.
M: Men du blev ju så mätt och vi ska ju äta fastlagsbullar senare!
H: Jo... (tittar vädjande på sin fru) ... men då den e så god!
Glad bulldag!
1 kommentar:
Den Henrik jag kanner kan ga fran proppfull till mellanmalshungrig pa en vandring mellan koksbordet och skafferiet.
Great post Sis!
Skicka en kommentar